Höstrusk, rutiner och träning

Ja hörrni, då var hösten här på riktigt. Tänk att halva oktober snart har gått. Snart är det dags att börja längta efter jul! 🙈
Men än är det inte riktigt dags och jag försöker njuta av de sista höstblommorna innan frosten kommer. Jag har nu grävt upp mina Dahlia knölar inför vinterförvaring och kolla in denna läckerbiten!  

Jag hoppas verkligen att den klarar sig till våren och att jag får njuta av de vackra blommorna nästa sommar också! Jag har beställt en hel del knölar till kommande säsong. Ska bli spännande att få se dem blomma i stora krukor. Kommer ständigt ha vackra buketter på bordet och när vi åker på besök hos vänner och familj! 
Nu har det dock varit ganska regnigt och trist väder här i södra Sverige. Jag har plockat de första hallonen från mina hallonbuskar jag planterade för några månader sedan. De smakar inte så sött men de är stora och vackra till dekoration på bakverk eller liknande.


Medan jag väntar på att solens strålar ska komma fram bakom molnen så har jag virkat den här lilla regnbågen som hänger i mitt lilla fönster i trappan. Den virkades för att få de som ser den att le och känna hopp. Mönster på regnbågen finns hos BautaWitch och hon säljer även garnet Catania som jag använt för att virka regnbågen.

För övrigt händer inte så mycket på hemmafronten. Precis som alla barnfamiljer så har förklaringarna avlöst varandra de senaste veckorna. På bilden ovan har min uppfinningsrika son kommit på att han kan trumma med fötterna och samtidigt slå ihop skedarna i händerna för att spela musik.
Trots sjukdomar är han världens gladaste kille som älskar att leka. Den här bilden är min nya favorit och visar hur livsglad han alltid är.
Jag har så mycket att lära mig av hans sätt att se på världen.
Som jag har skrivit tidigare så kämpar vi på med Hampus sömn. Han vaknar fortfarande mitt i natten 3-4 gånger i veckan utan att kunna somna om.
Vi har kontakt med BVC eftersom jag känner att jag inte orkar mera emellanåt. Vi har nu ökat på dosen av melatonin (hormon som reglerar dygnsrytmen. Ges som oral lösning varje kväll) till maxdos så får vi se vad som händer. 
Angående utredning för en ev. NPF-diagnos så väntar vi fortfarande på att den pedagogiska kartläggningen ska göras. För att den ska göras så behövs en specialpedagog. Vi gick på sommarlov och bestämde då att vi skulle göra kartläggningen till hösten. Nu när hösten är här har jag försökt fråga om kartläggningen. Då fick jag veta att den specialpedagog som tidigare jobbat på bl.a. Hampus förskola slutat och att man inte anställt någon ny. Idag fick jag veta att den nya specialpedagogen börjar först i januari. 

Tanken var att BVC skulle se vad kartläggningen visade innan de skickade remiss till BUP. Nu överväger de att skicka remissen innan dess med tanke på våra svårigheter. 
Jag är så desperat att jag inte vet vad jag ska göra för att orka. Natten till tisdag vaknade han 03:00 och somnade inte om. Jag oroade mig om han skulle orka förskolan men det gick. Igår somnade han inte fören 20:30 och idag slocknade han av utmattning 18:30 i soffan medan jag bäddade rent på övervåningen. 
Man ska inte behöva vara så trött och påverkad. Jag vill bara att han ska få må bra och önskar att jag kunde göra minsta lilla för att få honom att sova bättre. Då Hampus länge varit en HNB, och haft ett ganska stort närhetsbehov har jag ofta haft honom i knät, i famnen och nära nära. Det mår vi båda två bra av och blir avslappnade av.

Jag vet inte om jag skrivit om vår nya familjemedlem Alice? Hon har bott hos oss i 2, snart 3 veckor.




Alice är en dam på 10 år som behövde ett nytt hem. Hon kompletterar vår familj så bra! En riktig gosig tant som gärna pratar och är med oss, men uppskattar att vara ensam och sova större delen av dagarna. Hon älskar att vara i hampus rum och sover gärna under hans säng bakom en låda under sängen.
Johan och Hampus här börjat spela Nintendo tillsammans. Här provade de Paw Patrol spel som Johan köpt. 


Jag har faktiskt haft en ganska bra period och inte varit så emotionellt påverkad av Hjalmars död det senaste. Stöter dock på fina bilder som påminner mig om kärleken som finns och den saknade jag ständigt känner. Jag försöker låta mig prata, känna och bara acceptera när sorgen och reaktionerna kommer. 

Anledningen till mitt förbättrade mående är säkert att jag tagit tag i min hälsa. Jag försöker att dra ner på mängden socker, äter mer grönsaker och frukt varje dag samt försöker röra mig varje dag och ta promenader. På jobbet har vi just nu stegtävling och utmanar varann att gå minst 10 000 steg varje dag. 
Vissa dagar får jag slita och kämpa mer än andra dagar. Den senaste månaden har jag gått 10 000 steg varje dag förutom 6 dagar. Det är ett stort steg för mig och det verkar hålla i sig också även om det blivit mörkare ute och vädret är dåligt.
Jag har alltså kämpat mig ut i totalt spöregn för att promenera och få ihop 10 000 steg i beckmörker. 



Förhoppningsvis kan jag gå ner några kg genom detta. Jag har gått upp otroligt mycket och inga kläder passar på min kropp längre. Därför mår jag bättre om jag kan lyckas gå ner lite. Det går dock väääääääldigt långsamt. Jag pendlar upp och ner 2-3kg. Men det beror väl på hur ofta man väger sig och vilken tid på dygnet man väger sig också. Jag återkommer så småningom hur det går för mig.