MIN SON GRÄT SIG TILL SÖMNS

Denna helg är det alla helgons helg och det är något som sedan Hjalmars död blivit en mycket betydelsefull helg i vår familj.

Vi har senaste tiden varit på kyrkogården vid flera tillfällen för att tända ljus och pussa eller klappa på hans fina löv som hänger i det så kallade "silverträdet".






Idag har jag tänt ljus i hela lägenheten, såväl på Hjalmars minnesplats som på bordet, på framsidan m.m. Just själva ljuset är viktigt för mig. Genom att tända Hjalmars ljus innebär för mig att jag tänker extra mycket på honom och visar extra kärlek.
Det verkar som att Hampus här anammat samma synsätt. Han frågar ibland om vi kan åka till kyrkogården när han saknar Hjalmar. Där tänder vi alltid ljus och det vill han gärna vara delaktig i.
Ibland promenerar jag runt på kyrkogården och rensar hjärnan eller "pratar" med Hjalmar tyst för mig själv. 
Idag var Hampus väldigt trött och vi lade oss extra tidigt. Oftast läser jag 2 sagor och sedan somnar han.
Idag valde vi sagan "Lillebror i mitt hjärta" som handlar om en pojke vars lillebror dör i mammas mage. Den är väldigt fint skriven med ärlighet, öppenhet och kan ses som ganska hemsk. Däremot lindar den inte in omständigheterna på något sätt. Boken speglar ganska tydligt vad vi som familj gått igenom. Hampus blev väldigt ledsen efter halva boken och började då gråta och så att han saknade Hjalmar och inte ville höra mera saga. 
Han grät tröstlöst ända tills han somnade med tårarna rinnande. 
Jag förstår hans saknad och försökte finnas där och trösta så gott jag kunde. Däremot tycker jag det är svårt att finnas där i hans sorg eftersom jag även känner av min egen. Jag har svårt att veta vad jag ska säga och försöker därför bara finnas där. Jag säger att jag finns här, jag håller om och kramar om han vill, han är för liten för att förklara och sätta ord på denna saknad och sorg och kan inte förklara vad han saknar mest med Hjalmar. Jag försöker trösta och berättar vad som brukar kännas bra för mig när jag saknar Hjalmar. Jag förklarar att det känns bra att tänka på hur det hade varit om Hjalmar fanns här hos oss. Jag berättade i detalj om mina tankar, men Hampus verkade inte känna någon tröst i att tänka så. Det är väl inte så konstigt eftersom han bara är 4,5 år. Jag tycker dock att det är viktigt att visa att vi vuxna är ledsna och att det är okej. Jag visar att jag gärna tittar på bilder och pratar om honom. Att prata kring döden med barn är viktigt för att det är en del av livet. Barn kan hantera död på ett helt annat sätt jämfört med oss vuxna vilket fascinerar mig mycket. Det är dock svårt att prata om då döden och tankar kring det är abstrakta. Barn har svårt att förstå det abstrakta eftersom de tänker så konkret.
Hampus har dock fina tankar kring Hjalmar och förstått en hel del. Det senaste har vi pratat om att alla människor dör men att man aldrig vet när man kommer dö. Katter dör också och hampus var mycket fundersam på hur länge vår katt Alice skulle bo hos oss. Jag sa att det skulle hon fram tills hon dör. Men hur länge är man död ville Hampus veta då. Jag förklarade att det är man för alltid. Hur länge är det då? Ja det är hur länge som helst. Att förklara för Hampus att vissa tror att man kommer till himmelen när man dött är också svårt. Det togs upp i somras när vi var på Spädbarnsfondens träff. Då fick jag svaret att Hampus tror att Hjalmar bor i Lysekil. Som sagt, konkreta tänkare.

Personligen tror jag att Hjalmar finns i himlen, där leker han med sina änglakompisar och busar och skrattar hela dagarna. Han åker rutschkana på regnbågen, hoppar på molnen och tittar ner på oss med jämna mellanrum för att han vill se hur vi har det. Han kan inte känna några jobbiga känslor eller tänka jobbiga tankar. 
Ibland får jag en känsla av närvaro, som att han är bredvid mig och då ser jag honom i den åldern han skulle ha varit nu och tänker på hur han faktiskt finns här som en genomskinlig skugga.
Det känns ibland som om han kramar mig hårt och jag får ett nyp i magen som att den knyter sig av såväl lycka och en stor sorg eftersom det bara är mentalt jag känner krämen och aldrig kommer få krama honom igen i det här livet.

Jag har på min facebook-sida lagt upp en länk till spädbarnsfondens hemsida där man just nu kan tända ett digitalt ljus för någon och skicka en hälsning till dess överlevande föräldrar. Länken till det hittar ni HÄR
Jag har fått så fina hälsningar från två av mina kollegor. Jag tänkte dela de här bara för att visa hur enormt glad jag är över att någon mer än jag och min familj tänker på min saknade bebis. Det betyder så mycket att jag inte kan beskriva att någon minns honom och bekräftar att han har funnits.