SÖMNBESVÄR HOS BARN

Jaha då har det gått ett bra tag sedan jag skrev här senast. Livet rullar på i lite väl hög fart och jag hinner inte riktigt med i tempot. 

Jag tänkte i detta inlägg lägga fokus på sömnsvårigheter. Inte sömnsvårigheter generellt utan sömnsvårigheter hos barn. Inte vilka barn som helst utan mitt barns sömnsvårigheter.
Er som följt mig genom åren vet att Hampus alltid har sovit dåligt. Från den dag han kom ut ur min mage. När han var liten hade han ont i magen, tålde inte mjölkprotein och kunde inte sova för det. När han blev lite större kunde han inte sova om inte jag eller Johan var nära honom. Det var famnen som gällde om han skulle sova över huvud taget. Hampus sov på min arm, mot min kropp tills han var 10 månader gammal. Då fick jag nog och successivt lyckades jag lägga honom bredvid mig i sängen. När han fick eget rum strax före 1-årsdagen så sov han fantastiskt bra under en period. Det hade vi bara kunnat drömma om idag.
Han slutade tvärt med välling när han var ca 15 månader efter att han var magsjuk. Då började sömnsvårigheterna och han vaknade och var pigg längre och längre stunder nattetid samtidigt som han startade dagen redan vid 05:00. Han var vaken 2-3 timmar på natten och var väldigt pigg innan jag lyckades få honom att somna om.
När han vaknade på natten var han otroligt pigg och hade väldigt svårt att somna om. Vi gjorde allt för att visa att det var natt och att vi skulle sova på natten. Jag köpte mörkläggningsgardin i hopp om att det skulle hjälpa. Jag låg bredvid Hampus i sängen och låtsades sova. Vi provade om nattlampa skulle göra att han sov bättre eller sämre (i tron om att han kanske var mörkrädd). Hampus badade varje kväll för han skulle bli extra trött, ökade på mängden nedvarvning med att läsa flera sagor, sjunga m.m., men ingen skillnad blev det.

Vi fick hjälp från BVC med stöttning som gjorde att vi till slut fick testa medicinen melatonin. Melatonin är ett hormon som finns naturligt i vår kropp och som reglerar dygnsrytmen. Vi provade medicinen och de tidigare 3 timmar långa läggningarna tog nu 10 minuter istället. Hampus sov bättre på nätterna men vaknade successivt allt tidigare på morgonen. Redan 03:30-04:30 som tidigast. Efter några veckors medicinering valde vi föräldrar att avsluta medicineringen då det gjorde oss än mer trötta än vad vi var sedan innan. 
Sömnbesvären i form av långa läggningar och uppvaknanden nattetid kom tillbaka och vi påbörjade melatonin-behandlingen igen. Under denna period var jag så trött så jag minns inte alls hur det har varit exakt och tiden flyter ihop vilket gör att jag känner mig osäker på varför, men vi valde även andra gången att avsluta behandlingen med melatonin efter någon månad.

Nu har vi provat melatonin i två månaders tid för tredje gången i rad och jag har verkligen försökt att göra allt jag kan för att förbättra Hampus sömn. Vi upplever att det fungerar rätt så bra denna omgången. 
Vi var dock tydliga med att vi inte kan ha det såhär längre, vi måste få hjälp. Vi fick då en remiss till barnmottagningen för vidare handläggning/utredning. 

Vi var på barnmottagningen i mitten på maj och förstå min chock när vi fick sätta oss i ett väntrum intill denna skylt!
Jag tänkte att det kanske var så att alla doktorer oavsett specialitet inom barn kunde hjälpa oss med utredning av sömnen.
Vi fick komma in i ett ganska stort rum med ett skrivbord med dator, ett runt bord med 4 stolar och en hel del leksaker. 
Jag hade förberett Hampus på vad som skulle hända (det jag visste) vid detta besök och han var positiv till besöket och superduktig på att låta oss vuxna prata. 
Doktorn började med att ta en ordentlig hälsohistoria. Han frågade inte enbart om sömn och specifika tider som han sover och är vaken, utan samlade information kring hela hans livssituation. Vilka vi är som föräldrar, vad vi jobbar med, vilken omfattning Hampus är på förskolan, hur det funkar med maten, hur vi gör med skärmar, om och hur han leker med kompisar och i så fall vilka lekar osv.
Doktorn vi träffade berättade ganska tidigt i vårt möte att sömnsvårigheter hos barn ofta har sin bakgrund i en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning, även kallad npf. Exempel på diagnoser inom npf är bl.a. ADHD och autismspektrum. 

Jag tappade fattningen fullständigt! Det hade kunnat förklara en del av våra svårigheter, var min första tanke men samtidigt kan jag verkligen inte förstå att det är sant. Det är så mycket hos Hampus som jag inte upplever stämmer överrens med exempelvis autismspektrum, ADHD eller liknande diagnoser.
Hampus genomgick lite olika små "tester". Han skulle välja rätt färgpennor, räkna fingrar, visa vart hjärtat sitter osv. 
Vid en av testerna så dröjde Hampus med sin reaktion och det tog en stund innan han följde läkarens uppmaning. Detta kunde enligt doktorn ha olika orsaker men ev. vara tecken på en impressiv språkstörning. En impressiv språkstörning innebär att en person har svårt att förstå det som sägs eller efterfrågas. Efter besöket på barnmottagningen har jag tänkt en hel del på det här och det finns situationer där jag eller Johan frågar något men Hampus inte svarar. Tex om jag frågar vilka kompisar han har lekt med idag så kan han vara helt tyst och inte svara alls. Han svarar inte ens "jag vet inte" eller "jag kommer inte ihåg". Vad detta beror på vet jag förstås inte men jag har försökt tt istället omformulera frågorna och istället fråga om tex Pelle var på förskolan idag. Då svarar han "Ja" eller "Nej" utan problem.
Läkaren föreslog att vi skulle genomgå en grundläggande utredning med sömnutredning, pedagogisk kartläggning, remiss till logoped och psykolog. Därefter ska vi ta kontakt med NP-teamet för vidare bedömning.

Ingen av mina eller Johans föräldrar eller syskon upplever att Hampus har några som helst svårigheter att förstå, inga bekymmer alls med kommunikationen eller visar några tecken till hyperaktivitet eller autistiska drag.
Vi kan verkligen inte förstå vart dessa tecken kommer ifrån. 

Personligen är jag inte jätteorolig för om han har en diagnos eller inte. Antingen har han det eller inte. Det finns inte så mycket att påverka fram tills vi får veta. Vi får helt enkelt bara följa med i utredningens gång. Däremot har jag svårt att se vad en diagnos skulle kunna göra för att förbättra Hampus sömn, vilket var orsaken till att vi sökte. Visst är det fantastiskt att det finns möjligheter att upptäcka svårighetsgrader i livet för att få hjälp och stödinsatser till de som behöver det. Däremot upplever jag att de i vårt fall är lite snabba att förutspå en/flera diagnoser efter att vi varit på besök i 50 minuter.
Jag vet dessutom inte om de tagit hänsyn till att han är 4 år gammal och att det kan finnas olikheter i utveckling.

Såklart har vi som föräldrar försvarsmekanismer som gör att man kanske inte förstår eller kan ta till sig något man absolut inte vill ska drabba ens barn. Däremot har såväl Johan som jag erfarenheter från att jobba med just personer som har autismspektrum, ADHD eller linnande.
Det finns inget som tyder på att han skulle ha en diagnos. Här kommer några av de kriterier för att få diagnosen  autism:

  • varaktiga begränsningar i förmågan till social kommunikation och socialt samspel
  • begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter.
Inget av ovanstående kriterier stämmer in på honom. Han har ett stort ordförråd, anpassar språket till den han pratar med och förstår det mycket av det sociala samspelet (observera att han är 4 år!). Han förstår ansiktsmimik, har inga besvär med ögonkontakt, kan läsa av känslor och även sätta ord på och visa känslor genom ansiktsuttryck.
Han har inga typiskt repetitiva mönster som hela tiden återkommer.
Vad gäller kriterier för ADHD så visst är han en otroligt aktiv kille som gärna rör på sig hela tiden och har lite myror i rumpan. 
Jag tror dock inte att det är något ovanligt hos barn som är 4 år. Han kan ofta inte sitta still och äta en hel måltid utan att gå ifrån. Han har svårt att sitta stilla när han tittar på tv eller surfplatta men det har blivit bättre. 
Han har dock inga bekymmer med koncentration eller uppmärksamhet när vi gör något som han verkligen tycker är roligt. Han gillar att spela spel hemma hos mormor och när vi spelar dessa så sitter han stilla, koncentrerar sig, väntar på sin tur, följer reglerna och tycker det är jätteroligt.

Så det som läkaren noterade och antecknade som tydliga autistiska drag ser jag inte alls i vardagen. Att han ser hyperaktivitet kan jag ändå förstå med tanke på mitt sätt att beskriva honom. Att han skulle ha tex ADHD vore osannolikt men om det skulle visa sig att han har det så gör det det. 
Då finns det hjälp och stöd att få och det känns bra om han får en diagnos satt tidigt för att underlätta för honom. 


Frågan är bara vad dessa diagnoser ska kunna göra för att förbättra den sömn som vi egentligen sökte hjälp för.
Han sover faktiskt lite längre på mornarna när han inte sovit middag eller när han bara sovit en kort stund på dagen (och inte för sent). På förskolan så frågar personalen om han vill vila. Oftast vill han inte det och då behöver han inte. Läggningen på kvällen blir då lite tidigare och nattsömnen bättre. 
Allt detta visste vi att det skulle bli om vi avvecklar sömnen på dagen, men det hade blivit ohållbart för personalen på förskolan de sista timmarna innan hämtning och hemma hade allt bara varit gnäll och tjafs. 
Nu är vi på en nivå att han ändå orkar vara vaken hela dagen och fram till läggdags. Framför allt om vi har något att göra de mest kritiska timmarna mellan 16:00-18:00. 
Oftast vaknar han runt 05:00-05:30 i nuläget, vilket känns som sovmorgon i jämförelse med 03:30. Det bästa vore så klart om han sov till 07:00 men så länge han håller sig till 05:00 och efter det så är jag mer än nöjd! 

I nuläget har remissen kommit tillbaka till vårdcentralen med olika direktiv om hur vi ska gå vidare. Vi ska göra en pedagogisk kartläggning på förskolan och det innebär Tt de ska skriva om alla moment som hampus deltar i på förskolan och vilka typer av svårigheter och styrkor han har. Det gäller gur/med vilka han leker, vad han leker och på vilket sätt, vilka han pratar med, hur han pratar och hur han verkat förstå. De tittar på samspel, samarbete, hur han fungerar på samlin och många andra delar.
Det gör förskolepersonalen och skickar till BVC. 
Efter detta ska vi göra någon form av sömnutredning. Vi ska få remiss till logoped för bedömning av språket och till psykolog för bedömning om han kan hålla fokus osv. Efter att denna basutredning är gjord ska vi få en ny remiss till NP-teamet för att ev. få en diagnos.
 

Fortsättning följer med andra ord! 
Nu ser jag fram emot en lång sommarsemester så jag kan återhämta mig ordentligt.





1 Andrea:

skriven

Hej! Hittade din blogg som av en slump. Vilken jäkla krigare du är. Ni är! Hela familjen. Kan inte ens sätta mig in i hur det skulle kännas. Skänker 10000 tankar. Hampus har en så himla fin mamma. <3

Kommentera här: