MOTIVATIONEN HAR KNACKAT PÅ

Just för tillfället känner jag en våg av motivation inför det mesta. Jag känner mig sugen på att genomföra olika projekt här hemma (små, men ändå), som tex att åka till återvinningscentralen för att slänga saker från förrådet osv, rensa garderob på gamla kläder, leta tapeter till vardagsrummet, storstäda badrummet och andra projekt på altanen. 
Det där med motivation är svårt och stundtals frustrerande att inte kunna förstå sig på. Ibland finns den där men enbart för en kort stund. Ibland finns den där i bakgrunden men är inte tillräckligt stark för att få personen i fråga att genomföra en viss sak. 
Jag har sedan jag blev sjukskriven i början på sommaren (pga långvarig negativ stress/stressreaktion) kännt att jag måste göra någon förändring i mitt liv för att jag ska kunna må bra, såväl psykiskt som fysiskt. Just då kände jag en ganska hög motivation och nära att genomföra förändringar. Däremot blev det inget av just då eftersom det var semestertider. Jag misstänker så här i efterhand att min motivation just då inte var tillräckligt stark. 


Nu har jag äntligen kommit till den punkt där jag känner mig motiverad att dra igång, vilket jag också gjort.
Min tanke är att försöka fokusera mer kring min diabetes som varit helt bortom all kontroll sedan Hjalmar föddes för snart 1,5 år sedan. Jag ligger så dåligt, mycket höga värden, glömda måltidsdoser av insulin, ketoner, syraförgiftningar (även kallade ketoacidos) och att det går lång tid mellan mina byten av infusionsset. 
Jag känner dessutom att mitt intag av socker måste minska igen (ständig något jag måste tänka på och ta tag i gång på gång!). Jag har haft ett otroligt högt intag av sötsaker och då främst min största läst här i livet... *trumvirvel*... godis. Jag har ätit godis dagligen i snart 1 års tid och jag mår verkligen inte bra av det. Att intaget gradvis har ökat från lite varje dag till att vara stort är inte hållbart. Därför har jag sedan i slutet på maj försökt att successivt dra ner på sötsaker. Jag har absolut inte förbjudit intag utan bara dragit ner lite i taget. Detta gör jag främst eftersom min kropp mår bäst av det. Slutar jag tvärt med allt eller mesta delen av sockerintaget mår jag värdelöst rent fysiskt och det klarar jag nästan inte av mentalt heller. 
Sannolikheten att lyckas och hålla i den goda vanan blir därför större om jag trappar ner.
För 2 veckor sedan försökte jag undvika sötsaker på vardagar, vilket har fungerat ganska bra. Jag har dessutom försökt att fylla kylskåpet med grönsaker och frukt. Jag älskar det men är dålig på att använda mig av det. Det mesta blir dåligt i kylskåpet och måste därför slängas, vilket inte bara är dåligt ur ett hälsoperspektiv utan även ur ekonomisk och miljömässigt dåligt.
Jag har därför försökt att göra en planering för varje vecka. Vilka måltider jag ska laga, handla utefter den planeringen och att servera/äta grönsaker till varje måltid. Jah försöker även att involvera Hampus i detta tänk och han har visat ett stort intresse för vad som är nyttigt. Han frågar ofta om olika saker är nyttiga, tex: "Är ketchup nyttigt?", "Är sås nyttigt?" osv.
Jag tror det är viktigt att involvera barnen i vardagen, att duka, laga mat, låta de vara med och planera vilken mat som ska ätas, lagas och även handlas. Vi pratar om vilken mat som är nyttigt, varför kroppen mår bra av vissa saker. Vad kroppen behöver för att må bra. Kroppen behöver energi, vila, träning, mat, lek osv.
På sätt och vis kan man säga att det är Hampus som inspirerar mig till dessa förändringar.

Utöver kosten så behöver jag så klart röra på mig. Det behöver så klart alla människor men jag vill försöka röra mera på mig. 
Jag ratar alla typer av gym, gympa och träningspass i grupp. Jag mår bäst om jag får träna ensam eller med en kompis hemma eller i närmiljön.
Jag vill att Hampus ska få en neutral syn på kroppar, kost, träning osv. 

Kommentera här: