Höga krav

Idag är en sån där dag när jag känner att hela världen vilar på mina axlar. Mycket händer i mitt liv som gör att jag dräneras på energi. Den största anledningen är mitt jobb. Jag jobbar som sjuksköterska på en medicinavdelning inriktad på framför allt lungmedicin. Jag har som nyligen examinerade sjuksköterska begränsat med erfarenhet och kunskaper angående dessa tillstånd, all medicinteknisk utrustning och rutiner. Journalsystem är helt nytt för mig och jag kan ärligt erkänna att saker och ting inte alltid blir så bra. Jag frågar massor varje dag och lär mig alltid något nytt. Det är även en stress med patienter som frågar saker och anhöriga som undrar. Jag har svårt att bemöta dem på ett tillräckligt bra sätt utan att säga för mycket eller för lite. Vissa anhöriga och patienter är värre än andra. Utöver den stressen känner jag en stress över att lämna över saker som jag inte kan till mina kollegor och jag känner en stress för att jag inte kan tillräckligt. Stress för att jag inte frågade hur läkaren tänkte när ett beslut fattades. Stress när jag missade att fråga efter en detalj rörande en patient. Stress med många patienter. Som mest och oftast har jag hand om 10 patienter. 
Jag har försökt att många gånger tänka att det inte är så farligt och att det är okej att jag inte kan allt och inte kan rutinerna. Jag försöker att vara snäll mot mig själv och inte klandra mig när jag missar att dokumentera en sak eller missa att rapportera något. Det är dock svårare än det verkar. 

Något annat som stressar mig är min relation med min sambo. Det är lite ruckel på vägen. Vi är i ett läge där vi båda väldigt gärna skulle vilja bli gravida. Jag är sugen och han är sugen. Det som hindrar oss är att jag som diabetiker har mycket att tänka på i och med en graviditet. Det är mycket som är riskabelt och blodsockret måste ligga stabilt för att minska risken för komplikationer och missfall. Min partner är orolig för att mina värden inte blir tillräckligt bra för att han längtar så mycket. Han har all rätt att uttrycka sin frustration för situationen samtidigt som jag får en press på mig att jag måste få bättre värden NU för att han är besviken. Pressen är enorm. Dessutom ska det tilläggas att vi knappt har något sexualliv kvar längre. Jag har ALDRIG lust över huvud taget. Jag minns inte senast jag hade någon lust. Allt detta har säkert med mina dåliga erfarenheter av sex att göra men det är även en press från det hållet.  

För att sammanfatta det hela har jag yttre men framför allt inre press på mig själv för att:
1. Jag ska vara grym på mitt jobb. Duktig, kunnig, ödmjuk mot patienter, anhöriga och kollegor, avslappnad och rolig.
2. Jag ska få bra blodsocker värden så att jag kan bli gravid.
3. Jag inte har någon sexlust längre.

Vad ska jag då göra för att hantera alla dessa krav? Jag har kontakt med kurator som försöker laga ihop någon god soppa av all röra. Jag försöker att reglera mitt blodsocker som inte alls vill vara med.

Hur kommer detta att sluta??????