Höga krav
Jag har försökt att många gånger tänka att det inte är så farligt och att det är okej att jag inte kan allt och inte kan rutinerna. Jag försöker att vara snäll mot mig själv och inte klandra mig när jag missar att dokumentera en sak eller missa att rapportera något. Det är dock svårare än det verkar.
Något annat som stressar mig är min relation med min sambo. Det är lite ruckel på vägen. Vi är i ett läge där vi båda väldigt gärna skulle vilja bli gravida. Jag är sugen och han är sugen. Det som hindrar oss är att jag som diabetiker har mycket att tänka på i och med en graviditet. Det är mycket som är riskabelt och blodsockret måste ligga stabilt för att minska risken för komplikationer och missfall. Min partner är orolig för att mina värden inte blir tillräckligt bra för att han längtar så mycket. Han har all rätt att uttrycka sin frustration för situationen samtidigt som jag får en press på mig att jag måste få bättre värden NU för att han är besviken. Pressen är enorm. Dessutom ska det tilläggas att vi knappt har något sexualliv kvar längre. Jag har ALDRIG lust över huvud taget. Jag minns inte senast jag hade någon lust. Allt detta har säkert med mina dåliga erfarenheter av sex att göra men det är även en press från det hållet.
För att sammanfatta det hela har jag yttre men framför allt inre press på mig själv för att:
1. Jag ska vara grym på mitt jobb. Duktig, kunnig, ödmjuk mot patienter, anhöriga och kollegor, avslappnad och rolig.
2. Jag ska få bra blodsocker värden så att jag kan bli gravid.
3. Jag inte har någon sexlust längre.
Vad ska jag då göra för att hantera alla dessa krav? Jag har kontakt med kurator som försöker laga ihop någon god soppa av all röra. Jag försöker att reglera mitt blodsocker som inte alls vill vara med.
Hur kommer detta att sluta??????

