"DEN" TIDEN I MÅNADEN

Kärt barn har många namn sägs det. Jag brukar säga att jag oftast har en tid i månaden när jag mår som sämst. Med tiden har jag lärt mig att det oftast inträffar i samband ägglossning/ovulation. Ändringen i hormoner gör mig ofta lättirriterad, ledsen och allmänt svängig i mitt humör. 
Runt denna tid brukar jag ofta få en stark längtan efter syskon. Ofta drömmer jag om en tredje graviditet som blir revanschsugen på mina första två. Jag mår inte illa, jag kräks inte, har inga jobbiga sammabdragningar och ingen foglossning heller. 
Förlossningen blir vaginal (även om jag vet att jag inte någonsin kommer få föda vaginalt pga två tidigare kejsarsnitt). Smärtlindring funkar ch inga komplikationer tillstöter. Vi får en lugn första tid med bebis utan kolik och som sover  egen säng från start. Amningen funkar bra. 

Som sagt... drömma kan man. Jag hade gärna genomgått ytterligare en graviditet om jag blir  sederad genom hela. Den fysiska och psykiska oron hade verkligen hindrat mig från att våga njuta.
Jag kommer som jag känner  nuläget inte ändra mig och genomgå ytterligare en hemsk graviditet. Det klarar varken jag eller Johan av varken fysiskt eller psykiskt. 
Visst är bevisligen lockande men min erfarenhet säger att den även kan vara jobbig och extremt krävande. I mitt fall livsfarligt då jag på allvar övervägde att avsluta mitt liv. 

Jag har sedan Hjalmar dog stilla i min mage för snart 2 år sedan känt att jag vill utöka familjen  men på alternativa sätt. 
Förhoppningsvis har vi snart kommit tillbaka så pass ordentligt i verkligheten med heltidsarbete, livsmedel m.m. så att vi kan starta igång processen med att bli stöd-familj alternativt kontaktfamilj.
Det svåra är bara att motivera Johan till att våga starta igång processen. Vi behöver dock fixa iordning vardagsrummet uppe till ett barnrum först.