Graviditetsvecka 28

Idag är hampus tillbaka på förskolan efter en hel vecka hemma. Han har alltså bara gått 2 dagar på förskolan sedan den 12 december och vi alla tre tycker det är skönt att nu vara tillbaka i gamla vanor igen! 
Jag jobbade i helgen och det var så skönt att äntligen komma hemifrån isoleringen efter sjukstugan! Det gör så mycket att få träffa vuxna människor, att komma ifrån och byta miljö några timmar. Det gör att man samlar lite ny energi även fast det är jobbiga arbetspass.
Vi hade dock en relativt lugn helg och det var skönt och roligt att jag var "lite till övers" och kunde hjälpa alla kollegor på olika sätt. Jag hjälpte undersköterskorna i omvårdnaden som jag saknar så mycket i tidsbristen på avdelningen. Jag kunde hjälpa till att blanda injektioner och infusioner eller bara prata med patienter och svara på ringningar. 
När jag bara jobbar 4 timmar (pga sjukskrivning 50%) åt gången så hinner jag inte få så ont i bäckenet eller ryggen och sammandragningarna är inte så intensiva som de brukar bli efter ett helt arbetspass. 
Oron äver att jag inte ska få i mig eller hinna kolla mitt blodsocker lugnar sig också eftersom jag inte jobbar när det är dags att äta. Sedan sjukskrivningen gick igenom i fredags har blodsockret legat otroligt jämnt och jag tror knappt att det är sant! 
Jag menar 2 höga värden över 10,0 på 24 timmar är bra för att vara mig! Tänk om det höll sig så här hela tiden! Vilket fint Hba1c jag skulle ha då! 

Det som har tillstött nu sista tiden i min graviditet är att jag har en del sammandragningar men de gör inte så ont som de gjorde första graviditeten. 
Min bäckensmärta finns så klart kvar och blir värre när jag sitter/ligger/går för mycket eller gör dumma lyft/böjningar.
Jag känner det som att magen växer i rasande fart och den känns som en ballong som är uppblåst till max och är nära att explodera. Det spänner och känns allmänt obekvämt så fort bebisen rör sig minsta lilla. Smärtan är som värst ner mot bäckenet på framsidan magen till höger. Jag vet inte om det beror på att lillebror föredrar att ligga där långt ner på höger sida, men det är min gissning i alla fall.

En annan sak är att jag idag skulle väga mig för att sedan ringa till dietisten och stämma av vad som händer med min vikt och meddela att den håller sig någorlunda jämn samt att jag faktiskt gått upp 2 kg sedan vi sågs i slutet av november.
När jag träffade henne i november hade jag gått ner nästan 7 kg på 1-1,5 månad och detta troligtvis pga kränkningarna. Jag vägde då ca 73 kg. Hela december har jag kämpat för att få i mig optimalt mycket kolhydrater för att kunna lägga på mig lite hull. Som mest kom jag upp till 76,7 kg den 3/1. Så jag väntade mig kanske en liknande vikt eller 1 kg upp när jag ställde mig på vågen. 
Jag fick dock en mindre chock när jag såg att vågen visade 68,9 kg!!!! Det är alltså nästan 8 kg viktminskning på 10 dagar! 

Detta oroar mig så klart, men inte på det sätt ni kanske tror. Jag vet att bebisen i magen tar precis det den behöver av min näring och energi och att det är jag som blir lidande. 
Det jag oroar mig för är hur min kropp ska orka med. Hur ska kroppen orka vara gravid i 10-13 veckor till? Kommer jag fortsätta gå ner i vikt? När blir det en farlig/hotande viktnedgång och hur kommer kroppen att orka med förlossningen? Kommer jag bli snittad i förtid eller kommer förlossningen igång av sig själv? Går jag tiden ut eller hue snart kommer bebis egentligen?
 Jag hoppas få svar från dietisten snart. Min gissning är att hon säger att det inte är farlugt men att jag ska dortsätta väga mig en gång i veckan och kanske fpr jag recept på näringsdrycker att ta till när jag inte får i mig tillräckligt. 
Jag har även kontaktat diabetesmottagningen och ska prata med specialistmödravården för rådgivning kring denna drastiska viktnedgång och hur jag ska tänka.

Tankarna bara snurrar idag: Är det tack vare viktnedgången som jag känner mig extra trött? Är det pga kränkningarna? Är barnet verkligen friskt där inne? Kommer jag kunna orka med att amma om jag redan rasar i vikt? Hur kommer mitt blodsocker att bli om jag måste optimera mitt intag till ännu mer kolhydrater i form av godis/chips/O'boy osv?
Tänk om jag inte orkar vara en bra förälder till mina snart 2 barn? Hur ska jag och Johan orla med aölt detta plus alla förberedelser inför flytt och fotografering av lägenhet?

Avslutar mina funderingar abrubt med de senaste två bilderna på min gravida mage. 
Det har hänt massor på 2 veckor trots viktnedgången!