LÅGT BLODSOCKER

Mina blodsockerkurvor senaste tiden har varit helt otroligt svajiga. Jag har pendlat som en berg- och dalbana upp och ner. Ni ser ju själva hur det går för mig... pust o stön! 
Inatt så häll sensorn på att uppdatera så jag hade ingen aktuell kurva, vilket gjorde att korrigeringsdosen jag tog 1 timme färe läggdags blev på tok för hög och blodspclret sjönk som en sten under natten. Jag minns att jag låg medveten och gnydde/skrek nej nej nej medan jag ryckte i hela kroppen, likt kramper. 
Det har hänt en gång tidigare att jag varit medveten trots att jag är medvetslös och känslan går inte att beskriva. Otroligt obehagligt.
Som tur var så låg Johan bredvid mig i sängen (händer ibland att han är uppe och äter på natten pga. Magmunsbråck och besvär med sura uppstötningar.). Trots att han sover med öronproppar så har han på något konstigt sätt lärt sig att höra när jag blir låg och så klart märker han det säkert eftersom jag ligger och rycker/krampar. 
Min kropp hann precis skjuta iväg adrenalinet och glukosreserven ifrån levern när Johan vaknade. Han flög upp, förklarade att jag var låg, sa det flera gånger för att lugna mig och fick snabbt öppnat en paket festis som alltid står på sängbordet. Jag som ligger med panikkänslor i kroppen sörplade i mig den i 3 stora köunkar utan att andas och slutade ganska omgående att krampa. 
Efter någon minut gick Johan och gjorde en smörgås till mig för att undvika att jag böev låg igen. Jag var heöt slut efter smörgåsen och somnade av ren utmattning.
Jag var dpck rädd för att kag skulle få en rekyl med tanke på adrenalinkicken men det fock jag faktiskt inte. Jag vaknadeav det höga larmet men valde att ignorera det för att se vart jag landade på morgonen, vilket var helt rätt beslut. 
Jag har under dagen varit lite mer försiktig med mina korrigeringsdoser vilket verkar ha funkat ganska bra.

Jag har dessutom sluppit känna någon "baksmälla" idag vilket jag alltid fick förr. Då fick jag ofta kraftig huvudvärk, illamående, trötthet och ömhet i muskler.
Jag tycker det känns märkligt att en sjukdom som jag haft i 22 år fortfarande kan ändra sig. Symtomen vid högt/lågt blodspcker varierar från år till år och hir är det möjligt? Vilka faktorer påverkar ändringarna? Kan vi styra det själv? Vad tror och tänker ni?