TID

Tiden flyger fram! Det är redan en bit in i oktober och livet flyter på som vanligt. 
Den senaste tiden har allt fokus varit kring flytten så klart. Ni börjar allt komma på plats och vi har landat en aning. När allt landat började min sjukdomsperiod. Jag jobbade 28/9 och sedan fick jag feber och var hemma resten av veckan. Jag kände mig bättre i helgen och såg fram emot att åka till jobbet idag. Längesedan jag träffade mina goa kollegor nu. Jag saknar dem! 
Däremot så här såväl Hampus och min mage rasat fullständigt. Min är värre tror jag, då jag förutom magras även här illamående och svimningskänsla. Den känslan har hållt i sig hela dagen och gjort mig matt. 
Hampus har trots att han varit valen mycket under natten haft modet uppe och lekt som vanligt.  Jag tog med mig honom ner för att baka kakor med de "nya" pepparkaksformarna.
Alla som någon gång i livet har bakat med barn vet att det alltid blir rörigt och kaos. Sedan står man där och får avsluta allt själv. 
Mitt i allt detta så vill Hampus gå ut och spruta med vattenpistolen på baksidan, jag ska fixa en snabb lunch och drabbas av lågt blodsocker och illamående. Till slut blev äntligen alla kakor klara, maten landade i magen och vi gick upp för att sova 1 timme. Så skönt att kunna sova middag tillsammans. Vi kan dock inte säga det till Hampus. Vi får säga att han ska vila, inte sova. Han vill ABSOLUT inte läsa säga som när han var mindre. Nu vill han somna framför plattan eller i bilen, vilket funkar bra för oss.
Vi gjorde igår ett försök att återskapa den första månadsbilden enligt Hampus önskemål. Till vänster är han 1 månad gammal och till höger är han 40(!!!!) månader. Han fick inte ens plats på filten.

Ni är säkert MÅNGA som är nyfikna på hur vi har det i vårt nya radhus och jag förstår er nyfikenhet. Jag känner mig inte redo att fota allt än så länge då det är saker kvar att ordna innan vi är helt nöjda. Här kommer dock en liten tjuvkik på vårt fina hem! 
Kaoset innan barnet har somnat och alla saker kan plockas undan är inte att leka med. På denna bild har inte soffan och fåtöljen kommit på plats ännu.
Vår fina inbjudande hall! 
Nu är den på plats! Vi inser att vi kunnat köpa ännu en fåtölj och fotpall och kommer köpa det. Dessutom ska vi köpa ny grå ryamatta samt ett vitt soffbord, tills dess att Johan får tummen ur rumpan och bygger ett eget soffbord. Även en golvlampa ska köpas in. 

Hur vi trivs? Vi trivs fantastiskt bra! Närheten till att kunna gå ut i en grön miljö, cykla omkring, gå till en lekplats osv är guld värt. Allt är så tyst och lugnt här även fast det är lite tråkigt att bo granne med en byggarbetsplats.
Johan och Hampus trivs också bra! Johan är så nöjd och han kan ÄNTLIGEN grilla. Hittills har vi grillat 5 gånger på dessa 2 veckor.


Vi är även glada för att ha flyttat hit då vi kommit närmare våra goda vänner Maja och Linn! De bor till och med så nära att det tar 5 minuter på cykel bort dit. Barnen har så kul ihop och nu kan vi ses lättare än tidigare då vi bor närmre. Hampus var himla stolt över att ha cyklat hela vägen dit med sin egen balanscykel.
Han vill cykla varje dag sedan vi flyttade hit! Så mysigt och kul! 
För min egen psykologiska del så mår jag faktiskt sämre nu än tidigare. Under sommaren mådde jag rätt bra men nu är det sämre igen. Jag träffar fortfarande en psykolog på st lukas vilket känns skönt. Vad jag fått uppfattningen om så här jag påbörjat min sorgbearbetning nu. 
Jag vågar öppna på locket och känna de känslor och tänka de tankar som finns instängda/bortträngda. Det är en skyddsmekanism att trycka undan känslor men det är inte bra att göra det under längre tid. Då stannar sorgearbetet upp.

Enligt psykologen så är en normal skrivprocess utan några konstigheter eller saker som försvårar mellan 1-2år. Alltså kommer min process troligtvis hålla på längre då detta trauma är invecklat och svårt.
Jag fick kontakt med psykologen via min arbetsgivare och då började vi med 5 samtal. Han frågade chefen som redogjorde med HR angående om det var okej med fler samtal. Tyvärr tyckte HR inte att det som hänt mig här med arbetet att göra och därför nekas jag fler samtal bekostade av arbetsgivaren. 
Jag kontrollerade även om jag kunde få ut något ifrån hemförsäkringar där det finns en del som gör att man kan få rätt till 10 samtal i samband med en kris/trauma. Däremot gäller det enbart kriser som är kopplade till hemmet, tex krisreaktion pga inbrott osv.
Därför kommer jag nu behöva bekosta dessa samtal själv. Det är verkligen inte billigt! 850 kr per samtal á 45 minuter. Givetvis är det  värt alla pengar i världen men jagade kunnat göra roligare saker för 1700kr varje månad.

Kommentera här: