UTVÄRDERING 50%

Ja hörrni! Då har jag tagit mig igenom min första och påbörjat min andra arbetsvecka tillbaka på 50%.
Att jobba 4 timmar per dag känns lite mer meningsfullt än de 1,45. 
Arbetet är roligt, jag känner en meningsfullhet och att jag gör något viktigt. Jag är glad hela arbetsdagen och på gott humör när jag kommer hem efter en dag. Jag ser allt det som ett tecken på att jag trivs med mitt jobb och mina goa kollegor!

Jag har däremot varit väldigt trött när jag kommer hem efter en dag. I torsdags när jag kom hem i förra veckan hade jag kraftig huvudvärk, kände mig plötsligt ledsen, en överväldigande trötthet och svårt att koncentrera mig i samtalet med Johan när jag skulle berätta om min dag.
Det hade varit en bra dag på jobbet. Jag jobbade med en otroligt duktig läkarkollega och skulle assistera hen på undersökningsrummet. Arbetet innebär bland annat att hålla i patientens huvud vid undersökning i svalget alternativt öronen, plocka fram instrument och material till diverse undersökningar, fixa fram papper, hämta patienter i väntrummet m.m. 
Allt verkade vara lugnt och vi hade en del patienter som samtidigt med sitt läkarbesök skulle göra hörseltest. Oftast tar patienter som ska göra hörseltest ganska lång tid då de först ska träffa läkaren, sedan träffa audionomen som ska utföra hörseltestet och sedan tillbaka till läkaren igen för bedömning. Att det tar tid innebär att vi kan påbörja nästa patient i väntan på att testet ska bli klart. Jag måste därför hålla extra koll på schemat så vi inte missar någon patient . Jag behövde multitaska vid flera tillfällen och allt kändes rörigt. I slutet av dagen var jag så otroligt trött. Medan jag åt min matlåda funderade jag på hur jag skulle kunna köra hem på ett säkert sätt.
Väl hemma somnade jag med en gång, stupade i säng och sov nästan 3 timmar. När jag vaknade så kände jag mig lite piggare men knappt märkbart. 
Anledningen till att jag inte kände mig piggare tror jag är att tröttheten är mental och inte fysisk.
I läkarintyget står det att jag har problem med hjärntrötthet till följd av sorgearbetet.

Jag försökte läsa mig till vad hjärntrötthet är och vad det innebär, men främst hur man behandlar det.
Enligt internetmedicin så är hjärntrötthet ett symtom som uppstår till följd av någonting: ofta neurologiskt. 
Det går inte att bota eller någon speciell medicinsk behandling mot hjärntrötthet. Mindfulness är något som det forskas mycket kring och kan vara en stor hjälp. Ibland kan SSRI övervägas, men jag äter redan antidepressiva mediciner i form av SNRI. 
Mindfulness har jag försökt att använda mig av dagligen. Korta stunder med medveten andning och fokus på nuet. Det låter klyschigt men det är en ljuvlig känsla av avslappning. 

Jag har dessvärre en hel del av besvären som beskrivs i bilden ovan. Här är lite tydligare bild:

Förhoppningsvis så blir det bättre med tiden men jag tvekar på om min hjärna någonsin kommer bli som den var innan Hjalmar dog i magen.
Det man kan göra är att möjliggöra för korta stunder av återhämtning. Möjlighet till vila utan intryck. Det är svårt i mitt arbete men kan tex innebära att gå in på toaletten en stund och samla sig, ta några djupa andetag.
Följande bild hittade jag när jag bildsökte på hjärntrötthet.

Dessa punkter tror jag absolut är viktiga och kan hjälpa till i vardagen. 
Jag tror sjölv att rörelse, promenader ute i naturen gör gott för både kropp och själ. 
Att skriva av sig alla tankar och funderingar har alltid fungerat väl för mig. Det är en stor hjälp att ventilera ut och få ur sig tankar och funderingar som i mitt fall jag annars ligger och tänker på när jag inte kan sova.
Det har dock blivit svårare efter händelsen med Hjalmar och hans bortgång. Min hjärna orkar inte formulera en längre text utan att bli trött och "mosigt seg". Jag har dock hittat en väg runt det hela. Oftast skriver jag en text och när hjärnan börjar bli trött så lägger jag bort telefonen en stund, r eder mig upp och hämtar något eller rör mig för att sedan kunna fortsätta skriva.
Punkten som beskriver att skärmtiden bör minska håller jag också med om! Jag har ofta hjärtklappning när jag tittat på telefonen. Trots att man tror att man vilar så är det ingen vila för hjärnan. Det är så mindfulness kommer in händigt, så att hjärnan får återhämta sig och samla kraft.
Jag har nog som svårast med den sista punkten. Det där med multitasking... Jag gör alltid mycket saker och gärna samtidigt som något annat. Det är svårt att inte multi-taska. Att bevara sina energi-resurser.



Kommentera här: