HUR GÅR DET FÖR DIG?

Just dessa små ord hör jag dagligen från massor av människor. Frågan som jag inte vet hur jag ska svara på längre. Den första veckan efter Hjalmars födelse var jag fortfarande i någon slags chock och kände mig stundtals helt förkrossad och stundtals hos och tacksam över allt jag faktiskt har i livet.
Den senaste veckan har jag svårt att säga hur jag känner. Jag känner ingenting. Jag känner mig avtrubbad på något konstigt sätt. Jag känner mig lite ledsen stundtals men inte så att jag kan gråta eller känna känslan som jag brukar. 
Ledsamheter var diffus och långt borta. Jag tänder min fina ljuslykta för Hjalmar varje kväll och tänker på när jag senast höll honom. Jag tittar på foton och känner en saknad men jag känner inte känslan i kroppen. Det är som att hjärnan registrerar vad jag "borde" känna och inte hur jag faktiskt känner.
Det är säkert en strategi för kroppen att skydda sig mot det oerhört tragiska vi varit med om. Jag vill dock prata om det som hänt. Jag vill berätta om min fina son som kom till världen utan att han hann att se den. 
Jag vill berätta om den fruktansvärda smärta jag upplevde under förlossningen och hur fruktansvärd den psykiska påfrestningen var. Jag har ett stort behov av att upprepa detta om och om igen. Det är så otroligt hemskt men det är så verkligt för mig. 

Denna veckan kommer att bli tuff för oss som familj. På onsdag är det dags för minnesstund/begravning och då kommer vi säga våra sista farväl och få se den lilla kroppen som skulle varit vid liv vid det här laget. Som skulle kommit till världen med ett planerat kejsarsnitt. Vi skulle varit så lyckliga. Allt förändrades på mindre än en enda sekund. 
Alla förväntningar, drömmar och framtidsplaner. Lyckan och glädjen över Hampus är dock det som gör att vi håller huvudet ovanför vattenytan . 
Vi har försökt planera in lite aktiviteter och roliga saker att göra med Hampus trots att vi egentligen varken vill eller orkar med så mycket. Vi tvingas till att planera, laga mat, tvätta och städa. Vi står inför utmaningen att sälja skötbord och syskonvagn. Spjälsängen känner jag mig inte redo för att bli av med ännu. 
Vi försöker att vara utomhus en liten stund varje dag när det är gott väder. Här är vi hemma och Hampus gräver i potatislandet hos mormor och morfar.
Jag hämtade tidigt från förskolan förra veckan och då tog vi en utflykt till Hunneberg och Bergagården för att titta på hönorna och njuta av fågelkvitter i skogen.
Vi försöker att skratta och ha roligt utan att känna några skuldkänslor i det. Hjalmar hade så klart velat att vi har roligt tillsammans. 
Här visar mormor så Hampus kiknar av skratt.
I helgen var vi hemma hos Hampus farmor och farfar och åt mat. Givetvis bjöds det även på hemgjord glass och bus med kusinen Frej.
Fredagsmys har fått en ny innebörd hemma hos oss. Vi kryper upp i soffan allihopa tillsammans och äter chips och ser på tv. Massor av kramar och pussar delas ut och vi försöker njuta så gott det går.
Hampus provade att mäta hönsen på Hunneberg med morötter. De uppskattade gesten men inte maten dock.
Igår var vi på utflykt till Emaus lantgård där det finns hönor, kaniner, hästar, minigrisar och getter. Vi gick runt på gården och tittade på djuren och lekte på lekplatsen en lång stund i det goa solljuset.
Blåsa såpbubblor är kul! 
Solglasögonen är på!

Inför begravningen på onsdag har jag fått sköta planeringen. Jag hade en enormt stark känsla tidigt efter vi fått beskedet att jag inte vill blanda in någon gud eller religion vid begravningen. Jag vill ha en "vanlig" människa som inte pratar om gud som övergivit oss.
Vi bestämde därför att ha en borgerlig begravning/minnesstund. Att ens behöva fundera på vad som ska vara med på denna stund känns overkligt och jag har själv svårt att förstå hur jag lyckats genomföra ett program, ordna blommor, begravningsplats och lokal/plats för fikat efteråt m.m.
Begravningsentrepenören kommer att hålla i ceremonin och börjar med att hälsa väökomna. Därefter kommer det läsas en otroligt fin dikt som jag har döpt till mormors dikt. Den går så här:

" Allt var förgäves
All längtan
Allt hopp
Alla drömmar
Om en framtid tillsammans

Du fattas mig
Mer än du eller någon kan förstå
All min kärlek du skulle få
Känner mig ton men ändå sprickfärdig
Av allt jag aldrig hann att ge dig.

Men jag kan känna din lilla hand i min
Ditt mjuka lite lockiga hår och hur det 
Kändes att smeka din runda lilla kind

Älskade Hjalmar du kommer alltid
Finnas med mig i mitt hjärta /Mormor"

Efter denna fina text som entreprenören ska läsa så kommer låten "En stund på jorden" av Ida-Lova. Detta är en akustisk version av låten som Lahleh skrivit.
Efter denna lite lättsammare låten kommer det läsas en dikt som farmor modifiera. 

"Vi kan inte klappa din kind
Vi kan inte hålla din hand
Du har kommit till ett land
Där inget ont kan hända.

Ha det så gott, ät massor glass
Vinka till farfar och farmor ibland
Vi är här och vinkar från vårt land."

Efter den fina rörande dikten kommer nästa låt att spelas upp i bluetoothhögtalaren. Denna gång heter låten "heaven ess needing a hero" av Jo Dee Messina 

Den sista dikten som jag valde ut kallar jag för Mamma och pappas dikt och den låter så här:

"Älskade mamma
Du måste förstå
Jag ville ju stanna
Men var tvungen att gå

Älskade pappa
Mitt liv blev så kort
Ta hand om varandra 
När jag flyger bort

Jag vet att ni gråter
Det finns ingen tröst
Men djupt i ert hjärta 
Ska ni höra min röst

Jag är inte bland er
Men finns här ändå
Jag känner er kärlek 
Jag älskar er så"

Något så vackert så tårarna rullar när jag skriver dessa ord. De kommer att fortsätta rinna hela begravningen. 
Vi avslutar med en låt som heter "jealous of the angels" av Donna Taggert. När den är slut så följs den av en instrumentalversion av blinka lilla stjärna. När den spelar så kommer jag Johan och Hampus att gå fram till den lilla vita kistan för locket kommer lyftas bort och vi får säga våra sista hejdå till våran älskade lilla skatt. 

Hampus valde redan under graviditeten ut nappar till bebisen när vi handlade i affären. Han var även med och valde helt själv ut en likadan snutte som Hampus själv har.

Han lade ofta napparna och snutten på min mage och sa att bebisen skulle ha dem eftersom han var ledsen.
På grund av detta så kände jag att det hade varit fint om han faktiskt fick möjlighet och vill lämna napp och snutte till Hjalmar.
Det kommer bli tufft att gå igenom begravningen men jag hoppas samtidigt att vi klarar av det tillsammans.

Vi har förberett Hampus på vad som kommer hända, i vilken ordning och vilka som kommer vara där. Som tur är så är det bara de närmaste som är med och Hampus som får gå runt hur han vill under ceremonin.
Som hjälp har min samtalskontakt hjälpt mig att göra detta bildstöd för att tydliggöra 

Kommentera här: