HJALMARS DAG

I torsdags firade vi att Hjalmar har funnits i 3 månader redan. Ballonger fylldes med helium, blommor placerades i vaser och ett mummel spred sig över kyrkogården. 
Askan spreds i riset precis som jag önskade sedan tidigare. Lövet monterades och Hampus fick välja vart det skulle sitta någonstans i trädet. Efter det så släpptes ballongerna upp i himlen till Hjalmar och även till tvillingen Eli.

Det blev en lugn och fin ceremoni utan att det blev för sorgligt, formellt annat. Precis som jag själv önskade att det skulle bli. 


Så fint att han får vila där i den vilda naturen. Känns svårt att ta in att det faktiskt är resterna av honom som ligger spridd där. Så fint, overkligt och konstigt självklart samtidigt.
Alla dessa vackra blommor till Hjalmar. Vissa ballonger fick vi blåsa upp med luft då helium gasen tog slut. Därför knöts dessa fast vid blommorna. Jag tyckte det blev mer än vackert. Det tror jag även att Hjalmar tyckte när han tittar ner från sitt moln.
Citatet "Älskad från första stund" kommer från en låt gjord av Peter LeMarc.  Den beskriver kärlek till ett barn på ett fint sätt  och kändes passande i vår situation.
Min älskade änglapojke. Äntligen har du ditt löv och vilar här på kyrkogården på riktigt.
Så overkligt!
Mina älskade små tvillingar! Den enda bilden på dem båda. Det var så här de var menade att vara.... tillsammans. Eli klarade sig säkert inte utan Hjalmar och inväntade honom. Det gör så ont men samtidigt skönt att de har varandra.
När ag tänker på hur de har det där uppe i himlen som jag gissar att de befinner sig i så föreställer jag mig att min gammlamormor Main tog emot dem när de kom dit. Hon är deras barnvakt tills jag kommer dit ch kan träffa och ta hand om dem själv.
Den sista bilden på Hjalmar vid liv i min mage i vecka 19
Sista bilden där Hjalmar fortfarande lever i magen. Bilden togs på lördagen den 7/3 och bara två dagar senare fick vi beskedet att hans hjärta inte slog. Sista gången jag kan komma ihåg att jag kände honom röra sig var vid 01:00-02:00 någon gång natten mellan söndag och måndag. Jag frågar mig själv ständigt varför? Varför blev det så här? Varför fick han inte leva? Hade han ont eller mådde dåligt? Gick det fort? Upplevde han obehag när han dog? Frågor som snurrar men som jag aldrig kan få svar på.

Eftersom  jag jobbar som sjuksköterska och här närvarat när vuxna människor avlider så vet jag att de ibland har ont och är oroliga. Jag hoppas för allt i världen att Hjalmar inte upplevde det.
Han var i alla fall inte ensam. Han låg i min mage, hörde mina hjärtslag och min andning. Han låg i min mage där jag låg och sov bredvid Hampus i hans säng. Bredvid storebror och förhoppningsvis i trygghet somnade han för gott in.
Vi kan inte krama honom, trösta, klappa hans mjuka kind eller hålla honom i handen. 
Vi kan dock åka till kyrkogården och krama stenen där lillebror bor och klappa på hans löv i trädet fullt av namnet på änglar.
Nu går mina tankar till att jag vill föreviga mina 3 barn genom en fin familjetatuering. helt hade man bara kunnat skriva deras namn men jag vill göra något eget. Jag har därför skissat upp följande tatuering som ska göras någon gång framöver
Streckgubbarna längst upp i hjärtat symboliseraf mig och Johan som håller ihop hjärtat som vi kallar vår familj. Hjalmar och Hampus är självklara och det lilla hjärtat längst ner är för vår minsting Eli. Jag vet dock inte om jag ska skriva Eli, bokstaven E eller låta hjärtat vara tomt. Det återstår att se när det närmar sig. 
Angående plats här jag inte bestämt mig ännu. Antingen insidan handleden, skulderbladet, midjan eller låret. Det måste funderas på ytterligare.

Kommentera här: