TYSTHET OCH REFLEKTION

Just nu befinner jag mig på den plats där mitt barns åska är spridd. Han vilar i en skogsdunge omgiven av en stor ek, några tallar och mindre björkar. 
När man befinner sig här hörs alltid fågelkvitter, myror kryptering på berghällen och ibland ser man en ekorre klättra i träden. Hjalmars viloplats är i utkanten av kyrkogården och här är alltid lugnt och stilla. Sedan minnesstunden har jag inte känt något behov eller önskan att åka hit, då det oftast gör mig mer ledsen. Idag ville jag gärna åka ändå och tillåta mig att vara ledsen och saknad honom trots att jag mår så bra och får vardagen att gå ihop över förväntan.
Jag ville helst köpa med mig fina solrosor att sätta här vid silverträdet. Nackdelen är att de blir för stora och tunga att sätta i den lilla plastvasen som kyrkogården erbjuder. Det fick därför bli fina lila/rosa liljor istället. Ett litet ljus passade jag också på att tända. Det här varit så torrt här så det här varit eldningsförbud. Nu i helgen har det dock regnat mycket och det kommer fortsätta hela veckan. Därför unnade jag mig att tända ett ljus.

Fördelen den här säsongen är att man kan stoppa sitta hos Hjalmar och fundera, tänka, reflektera och prata med honom utan att frysa eller skynda därifrån pga kyla, vind osv.
Det känns så fint att kunna gå hit för att klappa och hålla i hans lilla löv. Idag tänkte jag mest på att jag saknar honom. Jag minns inte så mycket hur det var att hålla honom rent fysiskt. Tanken på hur gammal han skulle varit nu, hur stark i nacken han skulle vara, hur båda barnen skulle interagerar med varandra hade varit underbart att få se. Jag jämför gärna med bästa kompisens lilla pojk Isak som är världens kanske goaste unge näst efter mina egna så klart. Han är så stark och kikar nyfiket omkring på omvärlden. Hade Hjalmar gjort detsamma? Hade han börjat skratta och jollra? Troligtvis hade han det och jag kan känna mig ledsen för att jag aldrig kommer att få se honom skratta eller höra hans röst. 

När jag ser på mitt sorgearbete så vet jag att det ofta tar lång tid att återhämta sig efter en livskris. Som jag känner er nu så mår jag otroligt bra med tanke på omständigheterna. Jag jobbar fortfarande 50% av ordinarie arbetstid men har senaste veckan känt att jag velat komma tillbaka till mina ursprungliga 75%. 
Det är svårt att hitta en balans. Hela första veckan där jag jobbar heldagar igen kommer jag vara mycket trött och inte orka något mer än det nödvändigaste. Jag Får prova på i 2 veckor och se hur det fungerar. Om det blir för jobbigt får jag backa igen i så fall.

Jag jobbar nu sista veckan innan det är dags för efterlängtad ledighet tillsammans med familjen! Vi ska vara lediga vecka 28 till 31 tillsammans. Ska bli mysigt och skönt att slippa släpa iväg till förskolan på morgonen. 
Vi har inga större semesterplaner så, enbart dagsutflyktér till nordens ark, Borås djurpark, besöka mamma och pappas husvagn, åka båt ihop med svärföräldrarna. Så klart blir det kanske en del bad också, både söta och salta bad! Här kommer en del foton från helgen med vad vi gjorde när det var över 30 grader varmt.
Tar med sig kusinen Frej för att köpa glass
Kör farfars motorbåt 

Badar med flytväst