Julledighet och jobbstress

Hej allihopa!
Nu har det gått lång tid igen och tiden tycks springa iväg! 
Hampus har kommit tillbaka till förskolan efter nästan 3 veckors ledighet veckan innan jul, över jul och nyår! Det har varit mysiga dagar och veckor men samtidigt mycket krävande då min lilla buse är så full av energi och behöver en hel del stimulans. Han behöver få utlopp för sin energi och det har varit svårt att hitta lämpliga aktiviteter för honom.
Julen har varit mycket bra, vi har firat med min respektive Johans familj, skrattat och bara njutit av varandras sällskap. Hampus fick träffa tomten och ficl "bupapp" = julklapp. Lite läskig var tomten men samtidigt spännande.

Veckan innan jul ville hampus plötsligt åka sjal, vilket jag aldrig nekar! Vi kokade gräddkola och pratade en lång stund medan vi båda njöt av närheten.
Julaftons morgon! Så mycket spänning och förväntan 
Vår tomte hade solglasögon och ytterst pipig röst! 
Hampus favoritleksak blev modellera, en stor brandbil, doktorsväska och en brandman-hjälm.
Världens finaste brandman! 
Här leker vi doktor med den nya väskan! Lyssnar på hjärtat, får medicin, tittar i örat och sätter plåster. Givetvis måste man ha en ordentlig pannlampa när man leker doktor.

Nu i jul har vi träffat Hampus kusin en hel del. Han är 9 månader yngre än Hampus och det har varit så roligt att se att de äntligen börjat leka tillsammans med varandra. De härmar varandra hela tiden och skrattar om vart annat. Tänk vad kul de kommer ha livet ut! 
Efter jul kom några slöa och trötta mellandagar innan det blev nyårsafton och dags för mig att börja jobba efter 2,5 veckors ledighet!  
Det var faktiskt en helt okej kväll på avdelningen, lagom mycket att göra! Så klart var jag klädd för lite uppiggande glamour dagen till ära. Blå pyjamas är så tråkigt tycker jag!
På nyårsdagen ville hampus på nytt åka i sjalen och bli buren av mamma. Självklart så gick jag och hämtade ringsjalen. Jag fick till den bästa spänning som jag haft på länge och vi båda njöt medan jag lagade middag!

Jag har sedan mitten av november jobbat 75% som för tillfället är allt jag jobbar. Jag har varit på mottagningen sedan dess och vid nyår så gick jag till avdelningen första gången sedan mitten av oktober. 
Det har faktiskt gått över förväntan att jobba på avdelningen. Jag var orolig att jag inte skulle ha tid att äta och ta min rast samt att arbetet skulle upplevas tungt för kroppen. 
Det har dock gått helt okej men jag känner dock efter ett helt arbetspass att orken är obefintlig och allt hemma fallerar. 
Det enda jag orkar är det som måste göras, dvs laga mat, hämta och lämna på förskolan och natta lillkillen. 
Resten av tiden är jag mest trött och somnar ofta före 21:00 på kvällarna.
Hampus har för vana nu under julledigheten att vakna varje natt mellan ca 05 och 07 för att sedan somna om. Jag som redan sover dåligt då jag aldrig kan ligga bekvämt, måste upp och kissa samt korrugera blodsocker nattetid har snart ingen ork kvar. Oftast är vi uppe både jag och Johan ca en timme var vilket vi tycker funkar bra men nu känns det som att vi vill komma tillbaka till att sova hela nätter igen så vi hinner få lite ork inför att den minsta bebisen ska komma i början av april. Det återstår dock att se hur och när det ev. Blir.

Kommentera här: