ATT BÄRA SITT BARN - ETT INLÄGG OM EN MAMMA OCH HENNES SON SOM KRÄVER NÄRHET OCH TRYGGHET

Denna text kommer handla om min och Hampus resa inom bärandets värld! 
När Hampus föddes den 2 juni 2017 visste jag ingenting som nybliven mamma på 24 nästan 25 jordsnurr. Jag var osäker och rädd att göra fel eller missa något men kände en enorm kärlek till mitt nyfödda barn.
Hampus fick han heta och när han inte längre behövde ligga på neonatal avdelning för att få extra mat och övervak kom han till mig på BB. Han hade en liten balja att ligga i men jag kände en så stark längtan och lust att hålla honom nära så mycket det bara gick! 
Jag var osäker på om jag skulle vakna om han behövde mig och jag känner mig inte alls trygg med att ha honom i baljan där jag inte ens såg honom. Jag valde därför att ha honom sovande på min arm vilket gjorde mig lugnare och troligtvis även honom lugnare.
Jag tänker inte dra allt som hänt och hände umder första året med Hampus i mitt liv för då kommer vi aldrig komma i mål med detta inlägg. Men för att sammanfatta lite kort så hade hampus ofta ont i magen de första 4 månaderna i sitt liv pga att han var känslig för mjölkprotein. Jag hade haft en hemsk graviditet, fick en förlossningsdepression och upplevde att första året var riktigt tufft!

Eftersom Hampus sov på min arm om nätterna så tror jag att han tidigt vände sig vid att vara nära mig eller sin pappa. Vi hade inget emot närheten första tiden utan upplevde det bara som mysigt. Vi reagerade på minst lilla gnyende och hade honom alltid liggande i famnen. Så fort vi lade ner honom på soffan eller i sängen så gnydde han lite och vi tog upp honom. En instinkt vi båda hade och brist på erfarenhet är två av orsakerna.

Efter 3 veckor var jag lite trött på att ständigt sitta i soffan med en bebis på armen och tänkte att jag skulle vilja bära mitt barn på annat sätt.
Jag hade sett annonser på olika sidor om bärsjalar och försökt läsa och förstå vad jag skulle ha för sjal. Jag slog till och köpte en Aldoria bambu soft. En sjal i tunnt trikåmaterial som skulle andas, vara svalt och perfekt för små bebisar. 
Jag knöt upp honom i sjalen på midsommarafton när han endast var 3 veckor gammal och kände en enorm frihetskänsla av att ha två armar och två händer fria till annat. Jag vågade dock inte släppa honom helt första tiden trots att han satt korrekt ur säkerhetssynpunkt.

Efter 2 månader träffade jag två mammor som gått samma föräldrakurs som jag gjort. Vi talade om småbarnstiden och den ena kompisen pratade om att hon ville köpa en bärsele. Kompis nummer två nämnde att det skulle vara en träff för bärsjalar om npgra veckor om hon ville prova någon sele. Jag snappade upp vad som sades och frågade om när och var. Sagt och gjort så gick jag på min första bärsjalsträff i mitten av augusti 2017. Jag insåg vilken enorm värld det var att bära sitt barn. Där satt jag med en liten kille i en trikåsjal och såg sjalfrälsta mammor kasta fram 10-tals sjalar vardera. Längst fram stpd en tjej som heter Elina Rievers som länge varit aktiv inom bärsjalsvärlden och visade olika knyt och jag tolkade det hela som att hon skulle föreläsa om hur man gör, vart man börjar, vart man kan få hjälp och vilken sjal som skulle kunna passa. 
Jag höll mig i bakgrunden och sade ingenting på den timmen jag var där. Jag fick dock tips om att gå med i Facebook gruppen "Bärsjalar!" och den lokala bärsjalsgruppen.
Jag gick därför in och läste alla dokument som finns i gruppen, läste alla olika inlägg, såg bilder och sög åt mig som en svans! 
Jag gick även med i köp och säljgruppen för bärsjalar. Där såg jag att en tjej från Trollhättan skulle sälja sin vävda bärsjal i 100% bomull för 500 kr. Jag tyckte 500 var mycket pengar för lite tyg och tänkte att jag kanske ville köpa den life kortare sjalen för 300 kr istället. Hon kom hem till mig och der visade sig att det var en gammal kollega till mig som jag jobbat ihop med 6 år tidigare. 
Det slutade med att jag köpte den dyrare sjalen då den passade bäst längdmässigt. Det var en enorm skillnad på att knyta trikåsjal och en stel och hård vävd sjal. Jag fick dock pepp och tips från säljaren. Hennes bästa tips var att öva, öva och öva! 
Öva gjorde jag som bara den och frihetskänsla som det gav mig att knyta upp en ledsen bebis som äntligen kunde komma till ro och somna var ljuvlig. Så klart var det låbgt ifrån alltid jag lyckades och efter att ha ägt sjalen ca 1 månad så knöt jag någorlunda okej och misslyckades bara 5-10 gånger innan jag lyckades få till spänningen.
Jag fick dock lite ont i axlarna efter ytterligare 1-2 månader och det tror jag berodde på både träningsvärk, ovana, långa bärstunder och att jag inte lyckades få till optimal spänning i sjalen. ATT få till bra spänning i sjalen är otroligt svårt innan man har lärt sig knepen och hur sjalen ska ligga på axlarna, i ryggen och bli tillräckligt hård men inte för hårt spänd heller då den kan skära in här och där. 

Jag pratade med Johan som föreslog att vi skulle prova bärsele efter att jag pratat om det några gånger. Sagt och gjort så köpte Johan en bärsele från ergobaby som jag hade läst i gruppen var en bra ergonomisk sele. 
Vi fick hem selen och jag provade. Den var snabb att få på sig, lätt att bara knäppa i ryggen för att få selen på plats och Hampus trivdes i den. Selen är från märket Ergobaby och den heter "360 cool air"
Vi använde selen flitigt och sjalen valdes bort emellanåt men kom fram då och då. Ibland varke vecka, ibland med 1 månads mellanrum.
Vi vågade efter någon månad till prova lite nya och andra knyt än det vanliga standardknytet som kallas FWCC som står för front wrap cross carry. Det heter så för att man korsar sjalen fram på magen under barnets rumpa och knyter bak i ryggen eller fram ett helt varv beroende på vad man föredrar och hur lång sjal man har. 
Vi provade på Robin's hip carry som är ett höftknyt och som passade bra när Hampus blev mer nyfiken och ville se sig om i världen vilket han alltid älskat, från dess han kunde hålla huvudet stadigt själv. Sjalen är från märket Yaro och den heter "Autumn lightblue-blue" 
Så småningom vågade vi gå ut från hemmet utan barnvagn och jag införskaffade en jacka där vi båda fick plats innanför, en så kallad bärjacka.

När Hampus var 6 månader var det mellandagsrea och jag tänkte passa på att köpa något att prova på rean. Jag fick tips om en speciell sorts bärsele som saknar midjeband och som man endast bär på ryggen med. Den selen skulle vara bra om barnet ville komma upp och ner mycket vilket hampus gärna ville under denna period.
Selen kalas för onbuhimo eller kort för onbu och finns i massor av olika märken och prisklasser. 
Jag köpte en helt ny som bestod av 100% lin, skulle vara sval men samtidigt stark.
Jag köpte därför denna fina ljuvliga sele som är omöjlig att få rätt färg på på bild.
Märket är Soul  (hette tidigare Soul Slings) och selen heter "kiwi linen onbuhimo"
Selen var dock alldeles för stor när jag köpte den och Hampus skulle inte sitta bra i den fören längre fram på våren eller försommaren i maj. 
Här är den bild som visar färgen allra bäst. Jag älskar färgen grön och väljer ofta grönt om möjlighet finns. Just denna ärtigt gröna nyans med lite gula inslag gick mig knäsvag.
Jag tittade på en av de kända kvinnorna inom bärsjalsvärlden på Instagram för att få tips om hur man på bästa och enklaste sätt får upp barnet på ryggen och hur jag skulle göra innan jag vågade prova själv. När jag väl kom på hur man skulle göra och när Hampus väl kunde stå stadigt själv blev det lättare.
Den här selen sålde jag för ett tag sedan då vi i princip aldrig bar längre. Att jag sålde den ångrar jag dock idag då den är väldigt saknad. Den är enkel att ta med, den tar ingen plats, perfekt att lätt få upp barnet på ryggen om han inte vill följa med eller orkar gå själv. Men det finns inget att göra åt saken och möjligheten att köpa en ny eller begagnad finns så klart alltid om det är så.

För att visa ett axplock av alla bärdon jag har provat genom åren och som finns på bild så har jag valt ut några av alla våra bärstunder genom de 2,5 år som Hampus har förgyllt mitt liv! 
Denna bild är från maj 2019 när jag bär Hampus i min favorit sele från märket "Boba X" färgen heter "Oceana". Det är det dyraste bärdon jag har köpt och äger för 2000kr men den är värd varje krona eftersom den passar från nyfödd och uppåt och är så skön!
Detta är en sjal som jag hade på semester hemma hos mig 1 vecka för att få prova och hjälpa till att mjuka upp sjalen åt ägaren. Sjalen är från  märket "Woven wings" i mönstret "silver bells". Den består av 57% bomull, 20% lin, 15% merino och 8% silke. Minns den som en ljuvlig sjal som jag tyvärr var väldigt rädd för att använda då den var värd 2950 kr!
Den här ljuvliga trikåsjalen är gjord i ull och jag hyrde den från ett så kallat sjalotek, som är ett ställe där man kan hyra olika sjalar och selar för ett visst pris per vecka. Den kan man bära lite större barn i trots att den är i trikå.  Mysig men tyvärr för dyr för min budget. Då den är tillverkad i Sverige med svenskt märke (Sjala) så är priset därefter!
Här kommer ytterligare en bild på min älskade sele från Boba x! Här är Hampus lite större och jag skulle tippa på att bilden är tagen nu i höstas
Här bär jag min lilla goding för första gången på ryggen i mitt livs första bärsele. Denna bärsele räddade måååååånga sömnlösa kvällar och dagar när han hade ont i magen och hade kvällsoro! 
Här passar mamma på att äta kaka när lillemannen sover middag i onbuhimo sele
Ännu en bild på selen från ergobaby 360. Den är så skön med plattan bak i svanken upplevde jag!
Här ser färgen på selen ut som den gör på riktigt! Den är ljuvligt blå och som ni ser så kan man lätt justera höjden på ryggpanelen med ett spänne och bredden justeras med näsborre på insidan midjebältet innan barnet placeras i selen. Den här även en avtagbar luva som man kan spänna fast när barnet sover, skydda mot sol och vind samt skärma av. Det finns en smal ficka för tex mobilen på midjebältet under barnets rumpa.
Här är jag och Hampus på promenad när han plötsligt upptäcker mitt öra och att man kan stoppa fingrarna där för att få en oväntad reaktion.
Här har ni min egen alla hjärtans dag present till mig själv och Hampus. Tanken var att den skulle vara den perfekta sjalen för mig att lära mig ryggknyt med. Så blev det dock inte då den var alldeles för tjock och dessutom för kort enligt min smak. Den fick stanna några månader för att sedan flytta igen.
Sjalen är från "Oscha" och mönstret heter "SekaiLove"

Jag fick för mig att jag ville prova en till långsmal att lära mig ruck med och köpte därför denna lysande gröna sjal i materialet 60% Tencel och 40% hampa.
Sjalen var något otroligt glidig och jag lyckades aldrig få till sköna knyt med den så den såldes vidare efter ett tag.
Sjalen är från märket "Yaro" och mönstret heter "braid electric lime"
Denna sjal var den första sjal jag hyrde från ett sjalotek. En ljuvlig lavendel lila sjal med bra styrka, glid och mjuk känsla.
En sjal gjord av 48% bomull, 35% merino och 17% mullbärssilke. Sjalen var dock värd ca 3800-4200 kr när jag hyrde den och fick vackert lämna tillbaka och bara drömma om att själv äga en så ljuvlig sjal.
Märket heter "Linuschka" och mönstret heter "Owls Amethyst"
Detta var mitt livs första ringsjal som jag köpte begagnat för 200 kr på facebook. Sjalen var tunn och bestod endast av bomull. Hampus var dessvärre lite för stor och tung när jag började använda den när han var strax under 1 år så den var inte så bekväm att bära med. Därför fick jag sälja den till en kompis billigt.
Märket är "Little frog" och mönstret heter "Spectrolite". Billig och prisvärd första sjal för mindre barn.
Detta är den perfekta men tyvärr lite för korta sjalen för en bekvämt avslutad ruck (ryggsäcksknyt)! 
Den består av 30% merino, 30% lin och 40% bomull. Den är stark och har en del grepp men känns samtidigt kattungemjuk utan att bli varm.
Sjalen är från märket (Liinalapsi) "Vanamo" och mönstret heter "kide pihla"
Detta är en sjal jag fick prova när jag skulle sälja min onbuhimo sele. Den hade kunnat bli min om den inte var så rackarns kort!
Sjalen är från märket "Sling studio" och den heter "Bracken lazy linen". Den består av 75% bomull och 25% lin. Hade varit perfekt för en lite större bebis/toddler men den var för kort för att kunna göra våra knyt.
Detta är något fantastiskt som finns för den som inte vill välja mellan sjal och sele. Det är en sele som knyts med sjaländar istället för knäppen som på en vanlig sele. Vanligtvis kallas dessa knytselar för meh dai, mei tai m.m. och varje märke hittar sin egen variant på namnet. Just denna knytsele är från märket "Fidella" och kallas för "fly-tai. Mjuk som smör, enkel att använda, går att knyta både på rygg och mage. Jag fick dessvärre inte träna tillräckligt ofta/mycket så jag lånade ut den till en kompis som fortfarande har den hos sig ca 1,5 år senare. Men den användes sällan hos oss så det gör mig inget. Men när lillebror kommer i början av april så kommer den garanterat att användas.
Den sista sjal som finns i mina ägor är denna ljuvligt blå/svarta dröm i 100% bomull. Den är förvånansvärt stark och jag orkar bära Hampus som är 2,5 år och väger ca 14kg senast igår.

Okej nu är det nog dags att erkänna att jag är en riktig nörd inom bärsjalar och älskar att bära mitt barn och prata med andra som också bör sina barn i annat än i armarna. Jag har ägt totalt 11 olika bördon, hyrt sjalar vid 2 tillfällen och haft 2 sjalar här på semester/prov. 
Utöver detta har jag klämt på otaligt många sjalar och selar på diverse bärträffar samt i butik. Det här är ett stort intresse och hobby för mig och jag ser bara positiva fördelar med att bära sitt barn. 

Ju mer närhet och kärlek du ger ditt barn (så länge hen vill så klart) ju mer trygg blir hen i sig själv. Mitt barn har aldrig varit direkt blyg, blivit nekad att bli buren, sitta i knät när han känt sig osäker eller liknande. Han är en riktig tuffing och har fått modet genom den grundtrygghet han bl.a. fått genom bärandet.
Jag ser bärandet som en av anledningarna till att jag och Hampus har en sådan bra och nära relation och anknytning till varandra trots den skakiga starten vi fick med magknip, otröstlig gråt, att vi aldrig kunde eller ville lägga ifrån oss honom och min förlossningsdepression.

Känner ni er inspirerade, sugna på att prova själva eller vill veta mer så fråga gärna! Det finns inga dumma frågor alls! Ber om ursäkt nu för antalet bilder och mitt nörderi! Hoppas ni vågar och vill komma tillbaka hit till bloggen efter att ha läst detta inlägg. 
Ta hand om varandra!




Kommentera här: