SLUTSPURTEN

I helgen hade jag kraftiga sammandragningar som jag ev. trodde (eller snarare hoppades) var början till förlossning. Dessa sammandragningar lugnade sig i tisdags igen när jag hade möjlighet att ligga och vila i sängen större delen av dagen.
Jag har fortsatt huvudvärk som kommer och går, men den blixtrar inte hela tiden. Jag känner mig mer trött för varje dag som går och ländryggen ömmar pga den ökade belastningen och ändrade tyngdpunkten. 
Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag legat okej i blodtryck men att set varit strax under gränsen för vad specialistmödravården bedömer som högt blodtryck (140/90). 
När jag var på besök i onsdags för att ta nytt blodtryck hade jag 136/86. Min barnmorska är förutseende och dubbelkollade med läkare om jag skulle behöva behandling förebyggande mot högt blodtryck. Det behövdes inte som tur var. Vid besöket noterades även en ökad nivå av protein/äggvita i urinen. Jag har haft lite sedan tidigare men nu var det ytterligare lite till. Det beslutades därför att jag skulle lämna blodprover för att se om det kan vara tecken på tidig havandeskapsförgiftning eller om det är okej i nuläget.
Blodproverna såg bra ut som tur var och jag åkte hem som vanligt. Däremot har jag ett nytt besök imorgon för att kontrollera blodtryck, lämna urinprov och ev blodprov.
Anledningen till att de är så noggranna med kontroller var att jag vid min första graviditet hade liknande blodtryck när jag fick min havandeskapsförgiftning men då fanns inte den mängden protein i urinen. Jag fick dock symtom och sämre mående först i vecka 36+0. Nu kommer symtomen lite tidigare och det vill de så klart ha koll på. Jag är dock orolig för att de kommer försöka stoppa förlossningen, dra ut på processen ytterligare och avvakta för länge. Jag är rädd för min egen hälsas skull och för den lilla plutten i magen.

Den stora plutten är som vanligt energisk och jag känner mig ibland otillräcklig i min roll som mamma. Tålamodet och orken är långt ifrån den vanliga och jag orkar inte leka på samma sätt som tidigare. Inte är det konstigt så klart och inget jag kan påverka, men jag längtar efter att kunna resa mig upp utan att det tar 15 sekunder, att kunna röra mig utan smärta/obehag i rygg/mage/bäcken osv.

Hampus förbereder sig mer och mer för varje dag på att bli storebror. Vi pratar mycket om bebisen i magen/lillebror och hur det kommer att vara när mamma och pappa åker till sjukhuset och kommer hem med lillebror.
Så klart kan vi aldrig förbereda och ana hur det kommer att bli när vi väl kommer hem men genom leken har vi gjort så gott vi kan. Hampus gillar att leka bebis och vill därför ligga i spjälsängen, i mjukliften, bli buren, tröstas, byta blöja, få välling osv. 


Tänk att det troligtvis inte är mer än kanske 3-4 veckor innan lillebror är här! Så klart är en graviditet 40 veckor, men eftersom jag har den historia jag har och min diabetes så är mödravården noga med att jag inte får gå längre än 40+0. De vill så klart att det drar igång av sig själv, vilket jag också hoppas att det gör snart, annars kommer jag behöva välja mellan ett planerat kejsarsnitt eller induktion (igångsättning). Jag är helt säker i vad jag kommer välja. Jag gör ALDRIG en igångsättning till. Det vill jag inte vara med om även fast vi båda överlevde och mådde bra efter några dagar på BB. På onsdag ska jag ha förlossningsplanering tillsammans med läkare och barnmorska. Då ska vi tillsammans komma fram till en grundläggande plan att utgå ifrån. Jag kommer önska snitt om förlossningen inte kommit igång av sig själv vid vecka 38+0, så klart beroende på tillväxt hos bebisen också. Eftersom jag har historia med havandeskapsförgiftning, varit igångsatt och snittad sedan tidigare och med tanke på att det blev ett urakut snitt så trodde barnmorskan att det inte finns några problem med att få igenom det önskemålet. Fördelen är att den läkaren jag ska samtala med på onsdag träffade jag även förra graviditeten, hon kommer ihåg hur jag hade det då och vi kommer bra överens, så det känns skönt.


Jag hoppas ni håller tummarna för mig imorgon att allt ser bra/bättre ut Så lovar jag att återkomma så snart jag orkar med fortsättningen!

Kommentera här: