JAG ORKAR INTE MER

Nu är jag precis hemkommen till lägenheten efter att jag och lillebror i magen har spenderat natten på antenatalavdelningen på sjukhuset.
Jag har sedan lite mer än 2 veckor tillbaka haft huvudvärk som kommer och går. Detta har jag pratat med min barnmorska om och jag går för blodtryckskontroller hos henne. 
Jag har legat lite högre i blodtryck men absolut inget alarmerande.
Den 12/2 fick jag plötsligt blixtrande huvudvärk som inte ville ge med sig. Jag kontaktade specialistmödravården för att ev. komma in och kolla blodtrycket en extra gång. De hade dock fullt på sin jour och bokade in mig på antenatal (så kallas det innan barnet är född) mottagning. Denna mottagning ligger på förlossningen och har jour dygnet runt. 
Väl där kontrollerades blodtryck, urinsticka för att se om jag har protein i urinen och det togs toxologiska blodprover för att se om mina inre organ är påverkade.
Blodtrycket var på gränsen till för högt 145/86 och man såg minimalt med protein i urinen. Däremot så såg tox-proverna bra ut och vi fick åka hem igen. Jag fick rådet att höra av mig igen om  huvudvärken blir värre och/eller om det börjar påverka synen på något sätt.
dagen därpå kändes huvudvärken lite bättre efter en god natts sömn och lördagen var likadan. Igår vid lunch upplevde jag att det blixtrade till lite extra och trots alvedon så böev det inte bättre. Jag mådde illa och kräktes vid 1 tillfälle men jag upplevde inte illamåendet på samma sätt som tidigare graviditetsillaamående.
Jag ringde till förlossningen och fick komma in för en kontroll. Inget avvikande blodtryck, toxprover togs och CTG plus urinprov såg också bra ut. Det tog 3 timmar innan läkaren hann komma in 3 minuter till oss. Hon meddelade resultaten och så att eftersom klockan är så mycket plus att man inte vet vad huvudvärken beror på så skulle jag få något som de på förlossningen kallar för "sovdos" och se om huvudvärken var kvar till idag.
Jag fick därför sova en natt på sjukhuset och fick en lite starkare smärtlindring än alvedon.
Jag tog mina panocod och somnade runt 1-tiden ungefär. Jag sov dåligt och endast 4-5 timmar.
På morgonen togs nytt blodtryck, urinprov och CTG. Det såg fortsatt bra ut och man bestämdes att jag fick komma hem!

Jag längtade hem så det var skönt! Jag saknade Johans trygghet, jag saknar hampus kramar och pussar.
Det jag däremot reagerade på var doktorns kommentar om att det mesta talar emot hur jag säger att jag mår. Alla mina provsvar visar jättebra. Kanske kunde det vara så att jag är orolig för vad som ska hända denna gång  ? Givetvis har läkaren en poäng i det hon säger, däremot känns det inte proffsigt och säga att jag har "hittat på".

Jag känner mig både ledsen, misslyckad och värdelös hör där jag ligger på soffan och funderar på resten av graviditeten.
Det känns som att jag är den mest ensamma gravida i hela universum som upplever det jag gör. Ingen tycks förstå och jag känner mig även  misslyckad som söker vård "i onödan". 

Hur kommer resten av graviditeten att bli? Jag känner så tydligt i hela kroppen att något är fel och inte står rätt till. Vart eller varför det är så vet jag inte och jag vill verkligen kunna njuta dessa sista veckor innan det är dags för lillebror att välkomnas.
Förhoppningsvis kan min barnmorska hjälp mig på onsdag när jag ska dit. Kanske lägga upp en plan. 
1 Anonym:

skriven

Om de ändå ville lyssna på den gravida 😥. Jag beklagar innerligt/ Pamela

Kommentera här: