TID FÖR TEXTIL

Min lust att sy har varit borta sedan slutet av graviditeten med Hjalmar. 
Jag har försökt formulera ett inlägg ett tag där jag beskriver min relation till textil och hur roligt jag tycker det är att sy. Det låter min kreativitet flöda fritt och ger mig själslig ro när jag får använda mina händer.

Som jag beskrivit tidigare så var graviditeten med Hjalmar inte någon dans på rosor direkt. För att kort förklara för den som inte läst det jag tidigare skrivit så mådde jag illa och kräktes dagligen till och med graviditetsvecka 30. Vissa dagar enbart 1-2 gånger och andra upp till 8-10. Jag utvecklade havandeskapsförgiftning vecka 34 och fram till förlossningen.
Jag var sjukskriven större delen av graviditeten pga diabetes, kräkningar, missfall med tvillingen Eli i vecka 8 osv. För att få tiden att gå försökte jag hitta något roligt och stimulerande men samtidigt något som lätt gick att avbryta. Jag hittade därmed till mina älskade tyger och tog tag i den hobby som jag inte riktigt kommit igång med på riktigt.

Jag började enkelt och sydde ett par trosor av det tyg jag hade hemma och inte var rädd om. Behöver jag säga att de inte alls blev bra då jag sydde med en som som inte var elastisk och att jag saknade resår? 
Jag fick mersmak och bestämde mig för att sy ett par leggings till mig själv i regnbågsrandigt tyg. Klippte upp ett par gamla trasiga och ritade mönster efter dem. Givetvis använde jag fel söm även vid detta plagg. Jag har dessutom ingen kännedom om trådriktning osv. Plagget höll inte ihop och används därför inte alls. Tyvärr så kan jag inte göra så mycket snyggt av det eftersom trådriktningen är fel. 
Jag gav mig på diverse olika plagg och blev ständigt bättre och bättre på att sy. Jag körde mig vilken söm som fungerar bäst och blir snyggast, vikten av att ha rätt sorts symaskinsnål för vilket tyg som används och jag ville hela tiden prova nya saker. 
Här är några av de plagg som jag sytt:

Jag har sytt betydligt fler plagg än dessa men nu kommer jag berätta om anledningen till att min lust att sy varit som bortblåst. 
Givetvis har det med det tragiska besked vi fick den soliga måndagsmorgonen 9/3, men inte enbart.

Helgen innan min kontroll 9/3 så hade jag fått hem ett nytt tyg i kvaliteten muslin/double gauze. ÅAv det tyget hade jag bestämt mig för att sy en sval sommarklänning, alternativt byxor i löst sittande modell och hög midja. 
Det blev tillslut bestämde jag mig för att sy en klänning då jag hittade ett gratis mönster på en engelsk sida där det även fanns en enkel och tydlig tutorial som beskrev hur man skulle gå till väga, steg för steg.
Det var pilligt och jag behövde koncentrera mig ordentligt för att det inte skulle bli fel. Nogrannt läsa mönstret om och om igen och översätta vissa ord jag inte förstod. Det var några tekniker som var nya för mig, som tex knapphål, bandkanta med bred kant, förstärka halsringning med vilselin osv. Lagom svårt för att jag inte skulle ge upp.
På söndagen innan vi fick dödsbeskedet så var jag hemma medan Johan och Hampus var på kalas. Jag hade lite mer huvudvärk än tidigare och jag tyckte nog att det rörde sig aningen mindre där inne i magen. Jag kände dock rörelser men det var som om han var seg och slö där inne. Jag var därför hemma och försökte skingra tankarna och känslan av att inte må bra genom att sy på klänningen för att få den färdig.
Jag slet och klänningen blev faktislt nästan helt färdig. Knapparna skulle sys fast och ärmarna fållas.
Eftersom vi slogs av en chock och hela världen rasade den där måndagsmorgonen så stannade projektet upp. Några dagar efter vi kommit hem samlade jag kraft och slutförde klänningen då jag inte kunde tänka på något annat än den bebis som inte fanns hos mig längre. 
Jag hade bestämt mig för att det var den klänningen jag skulle bära på såväl begravningen som urnsättningen. Det kändes om ett självklart beslut att bära den klänningen eftersom min Hjalmar varit med mig all tid vid symaskinen och det var det projekt som var aktiv när vår värld rasade.
Jag spillde precis före bilden togs ett halvt glas vatten om ni undrar varför klänningen är blöt nedtill. Man kan inte tro att jag är nyförlöst på bilden och all mage fortfarande var kvar.

Jag fullkomligt älskar modellen på klänningen. Den är lagom tight för att sitta snyggt på mig kropp och den här dessutom fickor som jag fullkomligt älskar. Alla klänningar borde ha fickor om jag fick bestämma! För den som är intresserad så finns mönster samt tutorial HÄR och HÄR

För att återkomma till min sylust så har jag bara slappnat av och försökt att inte pressa fram någon lust. Annat har varit i mitt fokus så att säga. Att sy ska vara roligt och ge energi. Det ska vilja göras utan massa måsten.
Så för några månader sedan (minns ej när) hittade jag ett otroligt fint tyg med mumin på och efter att ha velat mellan lila eller mörkblå bakgrund så lade jag en beställning på trikå i ljuvligt mörka lila toner. Det var dock e  för beställning och det skulle ta ett ganska så långt tag innan tyget skulle komma. När jag fick en avisering på sms att jag fått paket så hade jag helt glömt bort att jag köpt tyger.
Efter att ha slängt tygerna i maskin och låtit de torka så plockade jag fram mönster, symaskin, tillbehör och alla mina tyger. Jag hade bestämt mig för att sy en likadan klänning som en annan jag sytt tidigare. Sagt och gjort. Efter 2 kvällar vid maskinen som jag ställer på matsalsbordet i vardagsrummet så var min klänning klar. 
När jag äntligen fått upp farten och lusten så sydde jag även färdigt tröjan som jag inte slutförde sist jag sydde. Hampus här dessutom pratat om att han ville ha ett nattlinne precis som mamma. Jag berättade att jag inte kunde sy ett med samma fina tyg som mitt nattlinne (köpt). Däremot fick han vara med och välja tyg själv, rita mönster och trycka på pedaler på symaskinen och därmed sy sitt eget nattlinne men en del hjälp.

här är den första klänningen jag sydde i denna modell. För världen kanske den inte ser så märkvärdig ut men jösses vilken skön modell att ha på sig! 

Mönstret på denna fantastiska klänning heter Little Angel sweatshirtklänning med huva och kommer från tidningen ottobre family nr 7/2019

Det jag gillar mest med klänningen är störningen i sidorna. Det gör att man ser vädligt smal ut. Att det sedan är fickor på båda sidor gör klänningen perfekt! 
Här nedan följer bilder på tröjan som jag påbörjade tidigare i våras/tidig sommar men som aldrig blev färdig. Den är baserad på samma mönster som klänningen ovan. Jag har dock valt att göra den kortare och tänkte i ett svagt ögonblick att det nog blir snyggt att nudda tröjan nertill. Det blev  inte särskilt bra men den duger. Nu kan jag göra tröjor till mig själv med olika skärning eftersom jag vet vilka mått som passar för en tröja. 
Jag väljer att avsluta detta inlägg med att visa bilden på nattlinnet som jag fick hasta ihop med en trotsig 3-åring och hans humörsvängningar samt korta tålamod.

Mitt nästa projekt blir att pröva på något nytt. Jag har varit sugen på att lära mig lappteknik ett bra tag nu och jag hade så gärna velat göra påslakan eller lapptäcke. Så det projektet har påbörjats nu. Jag gav mig ut på tradera  igår och hittade några tyger att prova med. Först får jag prova att göra några lappar så får vi se om det passar mig.

Kommentera här: