SMÅLANDS DJUPA SKOGAR

Idag är saknaden efter Hjalmar större än de senaste dagarna. Jag kan se en tydlig tendens att den andra veckan varje månad är tuff. Varje gång det närmar sig den 9:e och 11:e så händer det något oklart inom mig. 
Jag har tidigare inte reflekterat över sammanhanget förutom när allt precis hade hänt. Denna gång var det den femte månadsdagen sedan allt började. Jag kände mig ledsen hela dagen, längtade, tittade på fotografier och tyckte att livet var orättvist som gjorde att jag inte fick ha min Hjalmar hos mig.

Jag tänker ibland tillbaka på när jag fick dödsbeskedet, att de inte såg några hjärtljud på ultraljudet. Jag tänker på rädslan jag kände inför att berätta för Hampus som då var knappt 3 år. Jag tänker på förlossningen och den fruktansvärda smärta jag upplevde. Den fysiska och psykiska smärta som jag gick igenom under den totalt 19,5 timmar långa förlossningen är svår att förstå. Idag er jag tillbaka på förlossningen som något tufft men nödvändigt för min egen bearbetning. Att jag genomgick nästan en hel vaginal förlossning kön betydelsefull. Mycket av sorgen och smärtan kom ut under förlossningen och de första traumatiska dagarna efter. Jag tänker tillbaka på den första veckan vi levde utan vår lilla bebis Hjalmar och minns den knappt! Jag minns att Hampus var på förskolan men inget annat. Tror att jag försökte prata, gråta och hålla mig vd liv. 

När det ändå gått 5 månader så här jag hanterat situationen över all förväntan. Jag har kommit tillbaka till jobbet. Min hjärna har återhämtat sig från att vara som en seg kola som knappt kan tänka ordentligt. Jag tål en vis del stress men är fortfarande inte tillbaka till streståligheten jag hade innan förlossningen med Hjalmar.
Om lite mer än 1 vecka ska jag göra mitt första arbetspass på avdelningen sedan december 2019. Det känns kul men otroligt nervöst, på det jobbiga sättet. Jag trivs bättre på mottagningen men föredrar mängden kollegor, samarbetet och arbetstiderna som är på en avdelning.

Vi har återgått till någon slags vardag igen och imorgon är det lördag och jag ska packa ihop familjen och åka på road trip till Smålands djupa skogar. Närmare bestämt ska vi åka till Växjö för att träffa en tidigare klasskompis till mig som jag läste till sjuksköterska tillsammans med.  
Vi har känt varandra sedan 2013 när jag påbörjade min utbildning och ända sedan examen 2016 så har vi hållit kontakten. 










Kommentera här: