I'M BACK!

Äntligen kan jag stolt berätta att jag klarat av att jobba fyra hela dagar 07:30 till 17:00.
Jag var otroligt nervös och förväntansfull inför att komma tillbaka. Min nervositet rörde sig inte huruvida jag skulle klara av att sköta mitt arbete utan en rädsla för att försova sig, stöta på problem vid påklädning av Hampus(vilket händer var och varannan dag) eller fastna i en bilkö så jag skulle komma sent.
När jag tidigt på måndag morgon väckte Hampus och förklarade att han skulle till förskolan uttryckte han förtjust: "JAAAA, mina kompisar!". Jag tolkar den reaktionen som att han gärna vill gå dit och att han liksom jag och Johan saknar sina kompisar, rutinerna och vardagslunken. Allt kring Hampus humör har blivit mycket bättre nu sedan han kommit tillbaka och han är inte arg lika ofta eller lika intensivt. Det kan säkert bero på att vi har jobbat riktigt hårt med att markera att det ALDRIG är okej att slåss, sparka ellerkasta saker. Vi har försökt att sätta ord på de känslor som stormar inne i den lilla kroppen som vill så mycket. Vi har försökt att prata om förslag och visa hur man kan göra istället när man blir arg. 
Jag har under ledigheten i sommar haft svårt med mitt tålamod oftare än vanligt, vilket gjort att jag höjt rösten, skrikit och hotat. Det är absolut ingen bra metod men det har inte gått att undvika. Sedan 1 vecka tillbaka så här jag mer tålamod med Hampus och de humörsvängningar han upplever. Han kan bli arg för att.man inte förstår vad han menar, för att man råkade ta fram mjölken ur kylskåpet när han ville göra det själv eller för att han helt enkelt ville ha vatten.
Jag tror att denna utvecklingsfas är en otroligt tuff en, inte bara för oss utan även för den som genomgår den, i detta fall vår stora lilla juvel 

1 eller 2 dagar gammal på BB
Hampus är ungefär 1,5 nästan 2 månader gammal och på bilden befinner vi oss på hans första fallens dagar, i juli 2017.

Det är svårt att tro att det är samma unge på bilderna! 

För att återgå till ämnet om att jag är tillbaka på jobbet så här det varit ovant men samtidigt skönt att komma tillbaka till hela dagar. Det blir inte lika mycket tid till att stöka ner här hemma innan läggdags som under ledigheten. Det som ska göras när jag hämtat Hampus på förskolan r att åka hem och laga mat medan han är jättehungrig och småäter allt från frukt till kall rå grillkorv eller salta kex. Eftersom vi båda hade fått ett bryt om han inte äter något så låter vi han äta något men begränsa. Ofta äter han så mycket frukt eller liknande att han inte alls är hungrig och därmed äter riktigt lite till middag. När vi ätit färdigt och plockat undan så är klockan ungefär 18:30. Då har vi ca 30 minuter på oss att varva ner framför tv:n eller leka innan läggdags. Idag somnade han  strax före 20:00. Läggningarna går dock bra och han har inte fått sin sömnmedicin sedan 1 månad tillbaka. Det har funherat bra utan medicin, han har sovit till 06:30 istället för 04:30. 

Jag trodde att jag skulle vara mer trött efter första och andra dagen än vad jag faktiskt blev. I torsdags hade jag den första dagen ensam hemma under dagen på flera veckor, nästan månader. Jag passade då på att fortsätta det eviga projektet att städa och rensa i lägenheten, åka till tippen med skräp och till second hand butiken för inlämning av bättre begagnade saker och kläder. Jag fick gjort en hel del och vart den energin kom ifrån har jag ingen aning om. Jag är dock glad att den gav mig infallet att börja.



Kommentera här: