UTFLYKT OCH FRUSTRATION

Idag åkte vi på utflykt till backamo för att gå på backluckeloppis! En trevlig utflykt med fint väder trots blåst.


Vi fikade på ett mysigt litet fik precis intill loppisen och lekte en kort stund innan vi åkte hem igen.
Väl hemma så var det dags för hampus att sova. Det är något jag drar för numera eftersom att han alltid ska tjafsar, slåss och protestera. Idag var inget ovanligt men efter att ha försökt i 1 timmar och 10 minuter så tröttnade jag. Han skrek som en stucken gris eftersom han då var övertrött och kanske även lite hungrig. Inget var bra, lampan skulle vara tänd men samtidigt inte, han skulle klättra över mig m.m. jag frågade till alut och vi skulle göra som när han var en liten bebis. Jag satte honom i mitt knä, han lutade sig mot mitt bröst och jag började sakta gunga fram och tillbaka. Efter bara 2 minuter så somnade han precis som när han bara var några dagar gammal.
Han var desto längre och tyngre nu än då men det är fortfarande lika mysigt ändå. Tanken slog mig att jag alltid tycker och tänker att han är så stor! Jag kom på mig själv med att jag ofta glömmer bort att han är så liten samtidigt. Att vara 2 år och inte kunna förstå sina känslor och kunna uttrycka sig är jobbigt och svårt! 
Jag fick lägga ner honom på sängen utan problem och han drog upp benen i fosterställning och vi låg med magarna mot varandra i några minuter precis som han sov de första 10 månaderna i hans liv! 

Kommentera här: