gravidvecka 15

I vecka 12 började mitt illamående komma allt oftare men det ökade även i intensitet. Förra veckan (alltså i vecka 14) kräktes jag för första gången denna graviditet. Någonting ovant och främmande då jag bara mått illa fram tills dess. Sedan första kränkningen så är jag otroligt känslig med maten. Jag får inte äta för fort, inte för mycket så magen blir full och jag försöker välja kräkvänlig frukost när jag kommer ihåg.

Idag fick jag sovmorgon och Johan hade kokat ägg till frukost som vi åt tillsammans alla tre. Halvvägs genom första ägget känner jag den plötsliga känslan av illamående och att frukosten kommer att komma upp igen. In på toaletten och ja låt oss säga att ägg inte står med på listan av kräkvänlig frukost. 
Jag fick dock i mig yoghurt efter det så frukost fick jag behålla. Jag försöker att äta någorlunda regelbundet för att undvika en massa hunger och därmed förvärra illamåendet. 

Det som slog mig dock är att illamåendet kom så pass sent denna gången jämfört med förra graviditeten. Så klart går det inte att jämföra eftersom alla graviditeter är olika men ändå.
Jag ska ringa till specialistmödravården och be om recept på lergigan och ondansetron mot illamåendet att ta när det blir så här. Jag kommer inte kunna jobba om det fortsätter eller eskalerar ytterligare. Samtidigt vill och behöver jag jobba för att bibehålla mitt mentala välmående.

Jag har nu äntligen fått kontakt med mödra- barnhälsovårdspsykolog och de kommer kontakta mig under morgondagen för att boka in en tid. 
Jag har nu ätit mina antidepressiva igen i ca 2 veckor och äntligen börjar jag känna lite små förbättringar i mitt mående. Jag känner mig långt ifrån stabil men en god bit på väg.

Jag har så svårt att se det härliga, positiva och att faktiskt njuta av tiden som gravid. Tyvärr är det naturligt för mig att fokusera på det som är dåligt och jobbigt och "gotta ner mig" i det. Detta är troligtvis min sista graviditet och jag vill komma ihåg den som något vackert och härligt.
De första sparkarna, den ständiga närvaron av någon annan, den växande magen, tankar och drömmar om barnet där inne och vem det kommer att bli. Det är magiskt och helt otroligt häftigt hur våra kroppar helt på egen hand vet hur en ny människa blir till och utvecklas i 9 månader.
Fotograf Lennart Nilsson foto på foster 16 veckor gammalt

Jag såg Lennart Nilssons utställning på fotografiska museet i Stockholm för många år Sedan, en otrolig utställning om hur livet blir till och dess olika stadier.

För att återgå till min egen graviditet så här jag denna veckan även fått ökade smärtor i bäckenet. Jag känner av vid minsta rörelse att jag får ont, om jag är stilla i samma position för länge osv.

Utöver smärta, illamående och kräkningar så har jag även börjat känna av fostrets rörelser i magen. Framför allt är hen aktiv när jag ska lägga hampus på kvällen vid 19-19:30. När jag själv går och lägger mig känns också sparkarna extra tydligt. Det går dock inte att känna på utsidan ännu. 
När Smilla öigger pp min mage och spinner så lugnar bebisen ner sig och är alldeles stilla. Säkert mysigt och sövande med det kurrande ljudet.

Kommentera här: