Kräkningar, monsterförkylning, sömnbrist level extrem och andra vardagliga funderingar

Den senaste veckan eller snarare 1,5 vecka tillbaka så här mitt illamående eskalerat ytterligare. Jag kräks dagligen och idag har jag kräkts så lite som 6 gånger. Det jobbiga är att jag idag är hemma för vård av barn eftersom Hampus har fått ögoninflammation till följd av sin förkylning. Att vara hemma med ett barn som har hyr mycket vilja och åsikter som heöst är inte lätt. 

För att börja frpn början så kände jag för 2,5 vecla sedan att mitt illamående absolut blivit värre och att det troligtvis inte kommer gå att jobba eftersom jag spyr stup i kvarten. Att blodsockret därefter också är en berg och dalbana är bara ett kvitto på kräkningarna. Jag har fortsatt att gå ner i vikt och väger nu 76,0 vilket är nästan 4kg mindre än när jag precis visste att jag var gravid. 
Det mesta som mina dagar går ut på är att planera vad, när och om jag får behålla maten jag får i mig. Att dosera insulin till måltider år omöjligt då jag knappt får behålla maten. Jag hoppar därför över måltidsdosen och resultatet blir så klart att jag börjar få ketoner. Idag hade jag 0,6 i ketoner efter mina 6 kräkningar. Inget bra alls men jag försöker lösa situationen genom att sänka min basaldos temporärt i några timmar, nu har jag sänkt till 50% för att kunna ta bolusdoser när jag försöker kompensera för dagens vätske och näringsförluster.

Imorses fick jag i mig ca 3 dl smoothie gjord på jordgubbar, vanilj yoghurt, vispgrädde och en skvätt apelsinjuice. Jag ficl tack och lov behålla det även om illamåendet hotade fram till lunch. Jag fixade stekt korv och stekt potatis vilket gick snabbt och är lätt att äta. Hampus åt som en tok och jag fick i mig en liten portion. Det var nära att komma upp med en gång trots att jag åt långsamt. Svalde av misstag ner kräket och det fick stanna kvar tills efter hampus middagsvila. 

Muddagsvila idag tog mig 1,5 timme innan han somnade! Han kämpade emot hela förmiddagen, vägrade lyssna på vad jag sa och protesterade hejdlöst hur jag än försökte få honom att somna.
Jag var dessutom urlakad efter en veckas kräkningar och sömnbrist med ca 4 timmars sömn varje natt. Jag försökte ligga i sängen och låtsas sova medan jag höll ett vakande öga ifall han gjorde något han inte fick.
Till slut somnade han och jag fick ljuva 45 minuters vila inne i min egen säng. 
När jag skulle väcka den lilla busungen så vägrade han så klart att vakna, var jättetrött och ville inte alls. Oavsett vad jag mutade med så ville han bara fortsätta sova. 
Jag började ta upp honom i knät för att klä på honom kläder för en snabbis till lekplatsen, men han fick ett sådant enormt vredesutbrott, kämpade emot, jag tappade tålamodet och skrek, slängde byxorna och stängde in honom på rummet där han satt och gallskrek.
Jag gick in, bad om ursäkt för att jag skrikit men förklarade varför jag tappade tålamodet. Hampus fortsatte att skrika och vara ledsen som tidigare trots att han hade både napp och snutte. Efter 45 minuters otröstlig skrikande ringde jag Johan för att rådfråga vad jag skulle göra. Allt jag föreslog svarade han NEJ på. 
Jag grät en skvätt och beklagade mig för min stackars sambo som satt på jobbet och inget kunde göra. Vi lade på och illamåendet drog igång. Jag gick och kräktes när Johan ringde upp och så att han kunde flexa hem från jobbet. Hampus gallskrek och jag spydde ut mina inälvor inklusive galla och allt. Efter 1 timme och 15 minuters skrikande lugnade han sig äntligen. Jag fick äntligen lov att bära/trösta honom och vi satte oss under filten i soffan medan vi tittade på Hampus nya favoritserie på Netflix: den mäktige Bheem. 
Illamåendet och kränkningarna fortsatte och mellan 14:30-18:00 kräktes jag alltså 6 gånger. Jag försöker komma på anledning till varför det blev så här men kommer inte fram till nåt. 
Det enda jag känner nu är en enorm fysisk trötthet, sprängande huvudvärk (efter alla kräkningar), illamående och en enorm frustration över min nuvarande situation.
Jag klarar inte av att vara en bra förälder till det barn jag redan satt till världen, jag orkar inte med hans utbrott och alla "kan själv" moment. Jag kan inte ens hålla blodsockret i styr och ketoner borta och det gör mig så ledsen. Jag oroar mig så klart över barnet i magen ochhur jag ska orka med hen när det väl är dags för det. 

Att jag fortfarande är förkyld och har feber till och från påverkar så klart situationen också. Det producerad mängder med snor i näsan och slemhosta från hell. Känner spänningar över höger käkbihåla när jag böjer mig osv. Så kanske får jag även en bihåleinflammation mitt i allt?

Imorgon är jag hemma med Hampusigen då han fortfarande är röd under ögonen. Jag tror egentligen inte att det är ögoninflammation utan att han är svullen och röd till följd av att han också sovit extremt dåligt senaste veckan i kombination med mycket tårar och ilska. Däremot så är det dumt att chansa och smitta ner hela förskolan med ögoninflammation. 

Jag ska ÄNTLIGEN få träffa min barnmorska på torsdag! Ett viktigt besök eftersom jag vill prata med henne om min jobbiga situation. Jag har i 3 veckors tid försökt att ve om en sjukskrivning  (vilket aldrig är några problem när man har diabetes och är gravid enligt min bm). Varje vecka har jag väntat, väntat och cäntat på att få hjälp men det händer ingenting. Jag är så himla ledsen då min barnmorska är super och alltid förmedlar att det bara är att höra av sig om de kan hjälpa mig på något sätt. Dessvärre har jag blivit besviken så många gpnger, första barnmorskan jag pratade med snäste att Kristina minsann endast jobbar på onsdagar och att hon i så fall fick lägga en lapp så att hon hör av sig till mig. Det gjorde mig så ledsen att man aldrig ska stöta på snälla och trevliga människor som har en välvilja att hjälpa.

Jag ska uttrycka mitt missnöje när jag kommer dit på onsdag 👍 så får vi se vad som händer. Förhoppningsvis slutar jag spy om sisådär 3-4 veckor (som sist). Håll tummarna för det!