SVÄNGANDE LÅGT

De senaste veckorna har jag varit mer och mer insulinkänslig. 
De flesta dagar blir det för mycket insulin relaterat till vad jag äter så därför sjunker blodsockret mer än förväntat. Min hjärna har inte hunnit anpassa sig till de nya doserna och förutsättningarna ännu.

Detta är gårdagens kurva. Som ni kan se så låg jag högt under morgonen/förmiddagen vilket jag gjorde då insulinet tog slut medan jag var på jobbet. Jag kom hem bytte ampull och lekte med hampus hela eftermiddagen tills jag heöt plötsligt får larm om att det är lågt. Jag har inte tagit en endaste bolusdos på hela dagen, och ändå blir det lågt och var riktigt lågt under en lång period under natten! Jag förstår verkligen ingenting! 
För ca 2 månader sedan köpte jag 16 rullar med druvsocker för att ha under graviditeten. Nu finns det bara 3 rullar kvar och jag undrar hur mycket lågt jag ligger egentligen! 
Det går vi väl svar på i nästa vecka när jag ska till diabetesmottagningen igen! Jag ska till diabetesmottagningen, ögonmottagningen och gynmottagningen på tre olika dagar nästa vecka! Så tröttsamt att jag blir galen...
Tydligen hade de sett några nytillkomna förändringar på ögonen sist jag fotade och då ska man på ny kontroll inom 1 månad då förändringar kan komma fort under graviditeten. Förhoppningsvis är det något som går tillbaka efter graviditetens slut.
För snart 1 vecka sedan gjorde vi det som de flesta andra gör som ett första tidigt ultraljud men som blir mitt 4e redan. Jag såg en liten krabat som låg dubbelvikt och hopkurad där inne i magen, som vinkade på mig och precis som storebrorsan inte ville samarbeta för att få en bra bild. Därför fick jag med mig 7 stycken! Allt såg bra ut, inget att anmärka på alls. Inskrivningen gick också bra, jag nämnde mitt mående för barnmorskan som absolut tyckte att jag skulle börja med medicin igen för att få må så bra som möjligt. Hon bokade in ett extra besök i slutet av månaden för att stämma av hur det går.
Angående min rädsla för nytt kejsarsnitt så skulle vi absolut lägga upp en förlossningsplan längre fram där vi påtalar vikten av att prata med mig, finnas där och stötta.

På fredag går jag in i vecka 15 och därmed går jag in i trimester 2, ett stort steg på vägen som känms väldigt bra! Magen växer, den är spänd, hård, har sammandragningar och bebisen där inne för sig allt oftare. Igår tyckte jag att jag kände från utsidan men det var bara ett ögonblick sedan kände jag inget mer.
Graviditeten är nu officiell och jag börjar känna mig mer och mer redo inför bebisens ankomst. Jag tänker att denna gången kommer jag känna mig lite mer trygg och låta barnet sova i spjälsäng från start så att det inte blir samma sak även med nästa barn. 
Det svåra är att det kan bli så olikt från det jag är van vid, men det kan också finnas likheter och de är så spännande att fundera kring. Hur kommer det att bli?
Kommer hampus tycka om sitt småsyskon? Kommer bebisen finna sig i att ligga på en filt på golvet när Hampus och jag leker?


Han har blivit så stor helt plötsligt! Pratar konstant i längre och längre meningar, lär sig massor med nya ord. Det är så roligt att höra honom prata och förklara, fråga och få svar.

Jag har märkt redan nu att jag väldigt tidigt börjat "boa". Jag höll på förra graviditeten också. Gick igenom vilka kläder som skuööe följa med till BB, jag vek kläderna trpts att de redan var vikta, tittade på dem, bäddade och myste i känslan. Sist började jag typ i april när jag gick hem på graviditetsledigt. 

I fredags träffade vi mäklaren och skrev på ett förhandsavtal på radhuset på Hälltorps gård! Så i augusti/september 2020 blir det inflyttning! Vi är så glada!