GRAVIDVECKA 19

Jaha, nu har snart halva graviditeten gått redan! Det går verkligen fortare andra gången precis som jag hört andra säga. Det är väl delvis för att man har fullt upp med det barn man redan har och därför inte har lika mycket tid att tänka och längta efter det ofödda barnet. 


Just i dagsläget är jag sjukskriven då mina kräkningar har nått sin kulmen och numera börjar gå att kontrollera med mediciner. Jag har även haft det besvärligt med min diabetes. Jag har haft svårt att få i mig den näring jag behöver och att få behålla den. 
pumpen har varit avstängd (basdosen stoppad) i 4-5 timmar vilket innebär att jag är helt utan insulinrillförsel under den tiden. 
Fördelen med detta är att jag inte behöver äta dextrosol eller festis nattetid utan pumpen sköter om det låga av sig själv. 
Nackdelen är att jag ofta mår pyton när jag vaknar. Detta beror på att man som diabetiker och gravid lättare bildar ketoner i kroppen vilket ökar när kroppen inte får insulin och kan bli livshotande ganska snabbt om ketonerna stiger för fort. Alltså får man ketoner när man har brist på insulin. Detta kommer snabbare hos en gravid diabetiker än annars. Det är dock normalt att ligga på upp till 0,6 i ketoner och kräver då ingen åtgärd. 
Som sagt ketoner beror på insulinbrist och detta kräver att jag kolhydratsbombar varje måltid. Äter minst 60% kolhydrater som tex pasta, ris, potatis, 25% proteiner tex köttfärssås, lax och resten grönsaker vilket jag har lättast för att få i mig och faktiskt är sugen på.

Häromdagen försökte jag göraen tråkig middag lite roligare genon att tänka ljus, välja färgglada grönsaker (avokado, gurka och tomat) och dricka mjölk som jag annars rätar att dricka. 
Jag HATAR att laga mat! Det är så krävande att tänka ut måltider, planera, Tina ur frysen, tillaga så att alla blir nöjda, välja mat som alla gillar osv.
Jag kommer bara på saker som är halvfabrikat och tar max 15 min att laga. 
För övrigt växer magen fram så sakta och häromdagen på morgonen märkte jag att hela magen var sned för att bebis föredrog höger sida i magen! 
När jag vid ett tillfälle påtalat och berättat för Hampus att bebisen kommer vara ledsenoch gråta en del när den här kommit ut och att han då kan vara snäll storebror och ge nappen ellrr snutten till bebisen så gör han ofta så här.
Jag har sagt detta vid ett tillfälle och det kommer han ihåg. Ibland kommer han tiöl mig och säger helt från ingenstans "bebis dåter" = gråter och springer och lägger nappen och snutten på magen. Samma sak med leksaker.
Han kommer bli en så himla bra och fin storebror! 
Förra helgen var vi på haloweenfika hos min lillebror och jag var så sugen på att klä ut mig och Hampus. Sagt och gjort då gjorde jag kostymer kvällen innan på 2-3 timmar. Så klart ser alla vad vi är utklädda till va?

Inspiration från ovanstående bild. 
Vi klädde alltså ut oss till glasstrutar med strössel. Är man inte kreativ så säg?

För övrigt här i livet så här vi nu ingen katt kvar i vårt hem. 
Som jag säkert påtalat i tidigare inlägg så finns inte min fina pälsboll och mönster med oss på jorden längre. Nahla fick somna in 10 oktober och saknaden efter henne är enorm! Hon lämnade ett stort tomt hål hos oss. 
Allt blev så tyst och lugnt när hon inte fanns hos oss mer men det var för hennes eget bästa.
Hampus ropade efter "Nana" i 3-4 dagar men nu säger han inget om henne längre.
Smilla försökte jag omplacera via en annons på blocket men fick inget vidare bra svar eller återkoppling därifrån. En del var intresserade men ingen jag direkt fastnade för.
Mamma har en tjej från bemanningsenheten som jobbade en kväll när tjejen påtalade att hon var intresserad av en katt. 
Vi smidde medan järnet var varmt och hon kom och träffade Smilla samma kväll och blev kär. Vi bestämde att hon skulle fundera och ta med Smilla en vecka och prova om de trivs ihop innan hon bestämde sig helt! Jag har fått en del bilder och vi följer varandra och har kontakt framöver vilket känns skönt! Jag får gärna hälsa på henne också om jag vill.Här ligger hon och myser i sitt nya hem! Det känns så bra att hon trivs i sitt nya hem och att allt löste sig så bra för henne. Min lilla Smilla-pilla.

På onsdag ska jag till specialistmödravården för blodtryckskontroll (blodtrycket hade stigit för snart 2 veckor sedan). Sedan är tanken att jag ska börja jobba mina 75% igen efter en lång tids sjukskrivning. Det känns lite blandat, mest skönt eftersom jag behöver lönen och pengarna, men samtidigt lite orolig över om jag ska orka med. 
Jag har sådan foglossning i höfterna så jag vill knappt röra mig och gå. Sammandragningarna har satt igång redan och jag märker av dem framför allt när jag promenerar eller städar. Så klart oroar jag mig över om jag ska orka med tempot men jag får helt enkelt göra så gott jag kan.
Håller tummarna för att resten av graviditeten går som en dans för det är inte mycket kvar att jobba innan jag går hem i början av februari, vilket faktiskt bara är 3 månader bort.
Jag ska diskutera med min chef om det finns möjlighet att enbart vara på mottagningen fram tills dess, vilket jag hade mått bäst av. Vi får se vad som händer helt enkelt
1 Lisa:

skriven

Det är alltid jobbigt när man måste ta bort ett djur. Jag antar att kissen var sjuk eftersom du skriver att det var kattens eget bästa. Men det är ändå jobbigt . Ha en fin fredag :)

Svar: Ja det var hon tyvärr. Hon kissade utanför sin kattlåda i över ett års tid, problem med njurarna den sista tiden. Tråkigt så klart men nu har hon inte ont och springer i sin katthimmel. :)
Tack detsamma!
Diabetesmorsan

Kommentera här: