THE POWER OF MINDFULNESS

Hej allihopa! 
Som jag skrivit i tidigare inlägg går jag tillsammans med några mammor i stan en mindfulness kurs som vårt familjecentrum anordnar. De är certifierade att lära ut mindfulness och har gjort sin utbildning via mindfulnesscenter. 
Jag har nu varit där 3 eller 4 gånger och det är alltid så himla bra och skönt när jag är där. Jag känner hur lugnet lägger sig bara jag kommer in i rummet. Genom att börja varje tillfälle med en enkel "landning" som innebär att medvetet ta några djupa andetag, känna hur det känns i kroppen, lägga märke till vilka tankar som finns i huvudet och avslutningsvis lägga fokus på andningen i någon minut så känns hela kroppen komplett och avslappnad. Det var idag svårt för mig att fokusera på andningen eftersom jag hade enormt mycket tankar som flög i huvudet efter att ha åkt direkt från jobbet. Som tur var tog det inte mer än max 1 minut så var dessa tankar lugnare och tog inte lika stor plats i mitt medvetande.

Idag pratade vi om acceptans och de svårigheter vi upplever kopplat till föräldraskapet. Jag delade med mig om att jag har svårt att acceptera att "jag har det barn jag har och kan inte byta", dvs. Jag har stundtals svårt att acceptera att Hampus har ärvt min envisa, energiska och hetsiga sida, istället för Johans lugna temperament.
Jag berättade även att jag har svårt att acceptera att han är inne i en självständighetsfas där han ABSOLUT ska göra allt helt själv. Jag har svårt att acceptera att han inte vet vad han vill göra i alla situationer och därför får ett vredesutbrott.
När man pratar om acceptans så handlar det inte om att gilla det som är, utan att se verkligheten så som den är och inte som man vill att den ska vara. Till hjälp kan man använda ett begrepp som brukar kallas SOAS (Stopp, Observera, Acceptera och Svara/Släpp). Detta är ett bra verktyg i stresshantering, det är dock svårt att börja med det i stressade situationer och bäst är att öva på det i lugna stunder, t.ex. när man diskar, borstar tänder eller liknande.

Källa: mindfulnesscenter.se
Efter att ha gjort en övning tillsammans med gruppen om SOAS så gick vi vidare till medkänsla. Jag tänkte först: åh wow, något som jag är grymt duktig på. Dock handlade medkänslan om den du känner inför dig själv. 
Vi pratade om hur lätt det är att vara självkritisk och hur lätt vi är alldeles för hårda mot oss själva. Är där med pekpinnar och smäller oss själva på fingrarna för att vi har gjort något fel eller kanske inte tillräckligt bra. Vi kom in på ämnet om hur den självkritiken vi vuxna har smittar av sig på våra barn, eftersom de gör som vi gör men inte som vi säger. 
Därför är det viktigt som förälder att visa att jag själv också gör fel, och det är okej, vi duger som vi är ändå, mitt barn älskar mig även om jag höjde rösten. Därför är det viktigt att säga förlåt till sitt barn. Likväl bör barnet veta att det är älskat även om det blir fel.


Om jag säger till mitt barn att det duger precis som hen är men samtidigt står i spegeln, betraktar sin kropp och beklagar sig över hur den ser ut, visar barnet att man helst ska vara på ett visst sätt för att passa in. 
Vi fick under kursen ikväll göra en övning om medkänsla. Det började med att man skulle föreställa sig en jobbig situation som fick en att känna jobbiga känslor. Vi började med att stanna, och observera, vad känner jag i min kropp just nu? Spänner jag axlarna? Känns det oroligt i magen? Under tiden skulle fokus läggas på andningen. Vi tog några djupa andetag Under tiden vi upplevde jobbiga känslan, innan det var dags att acceptera att den fanns där. Trots att det känns jobbigt så är det okej. Vi fokuserade fortsatt på andningen och gick sedan över till sista delen som handlar om att vara ödmjuk och snäll mot sig själv. Det är viktigt att vara förstående, tolererande och kärleksfull mot sig själv. Övningen gick ut på att säga snälla ord/fraser till sig själv samtidigt som man om man ville kunde beröra sig själv. En del hade handen över hjärtat. En del hade händerna utefter sidorna och rörde sig inte ur fläcken. Jag själv hade händerna liggande på min mage, vid mellangärdet. Mina tummar klappade mig själv varsamt vilket förhöjer känslan av glädje och kärlek. 
Det var en spännande och stundtals lite jobbig upplevelse då jag vanligtvis är rätt tuff mot mig själv och mest kritiserar hela tiden.


Nästa tillfälle ska vi prata om energi och balans. Det blir ett spännande tema nu när det endast är 3 tillfällen kvar att ses.

Kommentera här: