VILL DU LIGGA?

Okej, som småbarnsförälder är det otroligt svårt att få till mysiga stunder. Att äta middag utan att bli avbruten pga utskälld mugg vätska, en arg 1,5 åring eller en hungrig katt. Oftast är samtalen koncentrerade på hur Hampus haft det på förskolan, hur veckan ska planeras, vem som hämtar och vem som lämnar. När kvällen väl är kommen och den yngsta i familjen sover är vi båda så himla trötta att vi knappt orkar prata med varandra. Det blir ofta så att Johan sätter sig och spelar på sin dator samtidigt som han kollar serier. Jaha men ni kan väl prata ändå tänker ni. Det blir dock svårt eftersom han sitter inklämd i vår andra hall och därför i ett helt annat rum. Jag måste därför höja rösten för att vi ska kunna höra varandra.
Jag kan dock tycka att det är skönt att ligga själv i soffan. Jag väljer själv vad jag vill titta på för serie och byter när jag vill.

För att gå tillbaka till ämnet om närhet så försöker jag och Johan att kramas och pussas i alla fall en gång om dagen. Inte för att vi måste utan snarare för att vi inte ska glömma att vi även är ett par, inte bara föräldrar.

Många kanske tycker att det där med att ha egentid är något som inte behövs. Att det skulle vara negativt att be någon passa barnet/barnen en stund för att göra något endast för sig själv. Det finns även någon slags osynlig norm över att man alltid älskar att vara förälder, man längtar alltid efter sitt barn och kan knappt vara utan dem.
Jag älskar också mitt barn mer än något annat. Dock så är det jätteskönt att vara iväg från honom också. Om det så är för några timmar medan jag städar hemma, eller när jag jobbar, går till frisören (händer typ 1 gång om året) eller liknande.
Innan jag och Johan fick Hampus funderade jag mycket på hur min och Johans relation skulle förändras efter vi blivit föräldrar. Relationen har verkligen förändrats, men inte åt det håll som jag trodde.
 Vårt sexliv har på något konstigt oförståeligt sätt blivit vad jag drömde om för flera år sedan.
Jag har en trasslig bakgrund då min före detta pojkvän utnyttjade mig sexuellt och misshandlade mig psykiskt, ekonomiskt och genom makt och kontroll. Jag hade inget bra sexliv och det kom igång först 3-4 år efter jag varit tillsammans med Johan. Problemet som uppstod var min totala avsaknad av sexlust, vilket nu i efterhand kanske inte är så konstig med tanke på att jag aldrig tidigare känt njutning vid sex.

Lusten kom dock tillbaka helt av sig själv tack vare att jag accepterat att den inte varit närvarande. Sedan Hampus föddes så har vi fokuserat på att vi båda ska njuta, varit fullt närvarande och någonting som jag inte kan sätta ord på har förbättrats. Allt bara snurrar och känns härligt. Jag har blivit mer mogen och berättar uppriktigt vad jag vill och när jag vill det.
När vi har barnvakt eller är iväg själva blir det som uppgjort för sex vilket tidigare fick mig att känna avsmak och ovilja. 
Numera ser jag fram emot det, och känner "riktig" lust. Jag är evigt tacksam för att det gått åt detta hållet och inte fortsatt som tidigare eller till och med blivit värre.
Det var en period när jag började fundera på om jag var asexuell, dvs avsaknat behov av sexuellt umgänge. 
Jag brinner för samtycke och organisationen FATTA ligger nära hjärtat. Det är en organisation som gör fantastiskt bra saker, de lär ut om samtycke, drev igenom frågan som det nu har blivit lagstiftat om m.m.

Kommentera här: