RÖRIGT MEN ÄRLIGT, PRECIS SOM DET SKA VARA

Ofta får jag känslan om att jag vill skriva om något här på bloggen. Jag planerar aldrig mina inlägg i förväg, styr eller låter mig påverkas av hur det "borde vara". Det som driver mig är att jag vill skriva ärligt om mig själv, mitt liv och inte bli en person som följer med strömmen. Jag vill vara den glittriga fisken som fiser regnbågar, skrattar hejdlöst och kör min egen stil så länge jag vill och tycker bloggandet är roligt. Jag hoppas ni förstår hur jag menar.
Nackdelen är att det finns så mycket jag vill skriva om men jag har ibland svårt att formulera mina tankar och känslor i ord. Jag har små korta berättelser och bilder så nu går jag mot strömmen, skriver dessa korta historier som helt saknar ett sammanhang eller röd tråd. Jag rabblar dem helt utan inbördes ordning så häng med!
Den senaste tiden har jag känt mig så himla trött. Jag jobbade helgen som var, vilade och vilade lite till. Jag har haft egentid, sovit middag gånger flera och försökt att återhämta mig. Det är en trötthet och utmattning som jag inte kan vila mig ifrån. Jag har börjat äta Zink som jag fick veta kunde hjälpa mot hjärntrötthet. De flesta som får utmattningssyndrom ofta har brist på just zink, varför jag äter det förebyggande då jag tror att jag är nära väggen stundtals. Dessvärre känner jag ingen skillnad i mitt mående eller så, men vem vet det kanske kommer.
Anledningen till att jag är så trött tror jag är för att jag jobbar 75%, har småbarn, sambo och en stor lägenhet att sköta. Utöver det så finns det två fluffiga katter här hemma som ska skötas och jag håller dessutom på att försöka ta körkort så här mitt upp i livet. Allt detta tar all min energi och när jag vill slänga mig i soffan och släppa så åker mobilen fram. Antingen så hänger jag på Instagram, kollar Facebook eller spelar mitt favoritspel i mobilen Homescapes. Jag tittar även en del på tv-serier som är ett stort intresse. Anledningen till att jag känner mig trött är säkert för att skärmen (oavsett mobil eller tv) hela tiden håller hjärnan aktiv. Den får sällan någon aktiv vila. Det händer när jag sover, och inte använder några skärmar. 
Jag vet att skärmar påverkar oss människor negativt men jag har ett beroende, jag får små kickar och njuter av scrollandet. Under semestern ska jag ta ett större break från min mobil än vad jag gjort innan. Försöka ta bilder med min systemkamera och med videokameran istället. Förhoppningsvis blir jag lite piggare då.
Jag kämpar på med min körkortsteori. Förra veckan så min körlärare att det inte är långt till uppkörning. Jag blev superpeppad och känner mig laddad inför att snart kunna köra bil självständigt! Han frågade hur jag låg till med körkortsteori och jag svarade att det går sisådär men att jag kämpar på. Kämpa det har jag minsann gjort nu de senaste månaderna. Jag har försökt att läsa lite varje dag men känner att jag inte kommer framåt vilket är oändligt frustrerande. Jag har totalt hållt igång med övningskörning och teori sedan oktober eller november 2018. Första körlektionen på körskolan var i slutet på december så nu börjar jag tröttna på att inget händer. Jag vill bara bli färdig NU!!!
Det kommer jag dock att bli! Vid senaste lektionen i onsdags så frågade jag min lärarehur snart han tycker jag är redo för uppkörning och han svarade "jaa, så snart som möjligt". Han trodde inte att jag skulle behöva någon mer lektion egentligen men jag kommer boka när jag vet hur snart uppkörningen blir. Min körlärare ska boka åt mig vilket känns bra, då blir det förhoppningsvis snart! Jag bevakar min mail dagligen för att se om jag fått någon bokad tid. Jag menar nu är det dags, jag känner mig så himla redo! Min bil har jag haft sedan i mars så den här väntat länge nog! 
Ja vad har hänt mer i livet senaste veckorna. 
Jag och Johan har äntligen tagit ett stort steg i livet som jag väntat länge efter. 
Jag vet inte om ni minns att jag gjorde ett inlägg för ett tag sedan om att jag längtar efter syskon till Hampus. Det gör jag fortfarande och i början på veckan så tog jag äntligen ut min hormonspiral och jag har börjat äta folsyra igen. Planen är så klart att vi ska försöka skaffa ett till barn så snart det går! Jag är så himla glad och lycklig över detta, kämpar med blodsockret och strävar efter att det ska gå att bli gravid så snart som möjligt! Förhoppningsvis går det lika fort som när Hampus blev till (han blev till på första eller andra försöket).
Nu har jag dock fått en blödning, misstänker att det är mensen men är osäker så vi får avvakta tills nästa ägglossning. Då är det endast sex för hela slanten som gäller. Dock kan man ju passa på att förena nytta med nöje.
Jag hoppas innerligt att min ev. framtida graviditet blir bättre än första som var fruktansvärd på alla sätt och vis! Håll tummarna för oss. 
Det roliga är att Johan ville försöka skaffa barn samtidigt som min bästa kompis Kajsa och hennes sambo Johan försöker skaffa barn. Nu försöker vi allihopa att bli gravida samtidigt och det vore så himla kul om vi lyckades och att våra barn blir någorlunda jämngamla. 
Så här såg jag ut ca 1 vecka innan Hampus föddes. Stor som attan var jag! 
Här kommer bildbomb på världens finaste pojke i sin pappas skor som försöker låsa upp dörren genom att stoppa nyckeln i brevlådan.
Förra veckan badade Hampus på vår innergård i skuggan från ett stort träd.
Middagsvila inlindad i ringsjal
För en vecka sedan kom en kompis som heter Moa Güneş och hennes son Emre på besök och vi tog en lång promenad längs älven som går igenom Trollhättan. Hon tog en väldigt fin bild på mig som jag vill dela med er! 

Nu byter jag ämne igen så häng med i svängarna. Ni som följer mig och är återkommande läsare minns kanske att jag för några månader sedan skrev om att jag är utvald till det nya mamma-segmentet som ska startas på blogg.se så snart som möjligt. Jag har länge inte hört någonting och inte fått någon information, fram till igår då detta mail hamnade i min inkorg:
Jag väntar med spänning på erbjudandet och mer info om vad allt detta kommer innebära. Jag hoppas på ett bra och roligt segment om hur livet faktiskt är och inte hur man får det att verka (vilket ofta, nästan alltid är perfekt, fint och enligt mig ganska trist).
Jag tänkte lägga upp den här bilden på min Instagram häromdagen men tittade en extra gång och tänkte, näe det är verkligen ingen som vill se det som verkar vara perfekt och fint. Tänk vad mycket skuld, skam och avundsjuka det ger när någon postar en bild på något välstädat och fint ihop med något dyrt vilket enbart ökar ens eget behov av bekräftelse.
Jag tänkte skriva "mysig morgon med gröt och ljus" vilket dessutom är en av de största lögnerna någonsin. Jag sov dåligt, fick stressa och lämna Hampus på förskolan, hem igen för att fixa en snabb frukost som jag åt upp på mindre än 1 minut. 
Det roliga är att jag är helt övertygad om att alla som lägger ut bilder har riggat dem på något sätt. Plockat undan disken till sidan och tagit kort så att det "röriga" inte syns. För det finns väl ingen som har ett nästan konstant rent och fint hem där allt är undanplockat hela tiden?
Jag menar jag plockade undan massa leksaker ur bild, tvätten i soffan och berget med disk i köket och valde att inte skriva något om dessa saker som egentligen är så självklara i ett hem men så ovanligt att se i sociala medier. 
Jag känner ofta ångest och mår dåligt över hur mitt hem ser ut, att det i princip aldrig är tillräckligt bra städat överallt och framför allt inte samtidigt. Jag kan inte städa när Hampus är med eftersom han hela tiden river ut och gör att jag får mer att göra. Dessutom vill jag inte lägga hela kvällen på att städa innan jag ska sova för kvällen. Jag prioriterar att återhämta mig i soffan med en serie, läser min tidning eller något sånt. Jag inbillar mig att om jag är en nöjd och glad mamma som vilar ibland så blir jag en bättre mamma. 
Tyvärr kommer jag inte ihåg så många stunder som min mamma var med oss barn och lekte när jag var liten. Jag minns dock att hon var helt hysteriskt noga med att det skulle städas 2 gånger i veckan, dammsuga, rengöra toaletterna, torka golv, damma, vattna tvätta, putsa och om igen. Jag har tagit med mig det i vuxenlivet och vill inte att Hampus ska komma ihåg mig som en mamma som bara städade hela tiden. Han ska minnas att jag var närvarande och har honom i centrum, vilket händer i princip hela tiden! 

Nu har jag nog rabblat färdigt för idag. 
Men håll till godo jag hör av mig igen, förhoppningsvis snart. Imorgon ska jag jobba sista arbetspasset innan jag går på semester i 5 underbara veckor! Efter jobbet så ska jag åka på studentfirande för min kusin, vilket ska bli jättekul! 

Kommentera här: