TROTS ALLA ODDS

Hej allihopa! 
Jag antar och gissar att ni är nyfikna på hur det har gått för mig? Jag kan se på statistiken att ni verkar nyfikna. 
Jag avslutade förra inlägget med otrolig nervositet inför måndagens teoriprov. Jag gick och lade mig i relativt tidig tid. Ställde flera alarm med hög volym och somnade gott. Jag hade gjort upp med min farmor som skulle hämta mig efter jag lämnat Hampus på förskolan kl 08:00 för att skjutsa mig till trafikverket.

Jag vaknar av att min telefon ringer. Det är farmor som undrar vart jag tagit vägen. Provet börjar 08:30 och klockan är 08:10 när hon ringer. Jag ber henne hämta mig hemma och lägger på luren. Jag drabbas härefter efter en riktigt kraftig panikångestattack, allt snurrar i huvudet, jag känner mig svimfärdig och tror att hela världen kommer att gå under då jag har försovit mig. Andningen går inte att kontrollera och jag andas så häftigt att Johan tar tag och håller om mig och enbart säger "andas" och "andas lugnt". Jag kommer ihåg andas i fyrkant och försöker mig på det innan jag flyger upp gråtande och beklagande medan jag kastar på mig ett par jeans och en t-shirt.
Jag slänger ner en kyld kaffedryck, plånbok och mobil i min handväska och borstar mina tänder innan jag går ut till farmor som väntar. Klockan är då 08:15.
Vi kör iväg och kommer fram. Klockan är 08:29 när jag kastar mig in på trafikverket och ser provledaren stå i mitten och säga att all elektronik måste vara avstängd. Jag hinner tänka att "puh, jag hann, med andan i halsen!". Alla börjar ställa sig på led och köa för att gå in i provsalen. Jag tänker att "skulle vi inte ta foto innan man skrev provet?" Men det ser ut som att någon tar av sig kepsen medan en annan fixar håret så jag tänker att det säkert kommer tas foto när man anmäler sig. Det gjorde man dock inte! Provöedaren börjar med att fråga "Har inte du tagit foto?" Vilket jag säger att jag inte gjort. Svaret jag fick då gjorde att det knöt sig i magen: "Nej men det måste man göra för annars får man inte komma in i provlokalen. Dessutom är jag ensam här så jag hinner inte hjälpa dig". Min värld höll på att rasa! Tänk att trots mina ansträngningar för att hinna i tid inte skulle vara värt något. Det är ju verkligen min vanliga otur som ständigt förföljer mig! 
Hon bad mig dock gå ut till automaten så skulle hon se om hon kunde hjälpa mig.
Jag gick ut för att snabbt ta mitt foto och sedan tillbaka igen. Provledaren så att hon egentligen inte fick lov att lämna provlokalen men att hon trots det skulle göra ett undantag. Jag hasplade ur mig alltifrån tack till förlåt och vi gick tillbaka till provsalen. Väl där så hon att jag tagit bilden med glasögon på mig, vilket inte är ok. Jag hann bara tänka nej innan jag hör mig själv automatiskt säga:"nä men jag får väl ta och komma tillbaka en annan..... provledaren avbröt mig och så att jag skulle sätta mig på plats 12 och så skulle hon..... någonting någonting. Jag minns faktislt inte vad hon sa för jag trodde aldrig jag skulle få skriva provet efter alla motgångar.
Jag skrev provet med 70 frågor och jag kände mig ganska säker på de flesta. Jag blev dock överraskad då det inte kom med npgon fråga alls om bromssträcka, reaktionssträcka eller en släpvagn olika vikter. Datumparkering kom inte heller med vilket förundrade mig. Jag kunde räkna ut svaret på alla frågor utom en där jag fick chansa. Resterande var jag ganska säker på. När 15-20 min återstod av provtiden gick jag igenom frågorna igen för att vara helt säker. När jag kommit halvvägs kände jag att jag inte kunde fokusera mera eftersom folk reste på sig titt som tätt. Så jag skickade in provsvaren och blev.....

GODKÄND! Jag fick alltså 56 av 65 rätt och klarade därförteoriprovet på mitt första och enda försök! Trots alla motgångar eller kanske snarare tack vare dem så hann jag aldrig bli nervös.

Dagen efter teoriprovet var det dags för den jobbigaste och nervösaste delen, nämligen uppkörningen.
Jag var på plats på körskolan kl 10 och hade således 45 minuter på mig att förbereda mig. Min körlärare Jan märkte att jag var nervös, spänd osv i min körning och gjorde sitt bästa för att få mig att slappna av.
Väl på plats var jag inte så himla nervös men så fort jag satte mig bakom ratten blev jag nervös. Jag skulle först ställa in stol och speglar och därefter kolla kylarvätska och motorolja. Inte så svårt tänkte jag och öppnade huven. Jag hittade oljestickan med en gång men när jag torkat av den med papper så gick den inte att sätta tillbaka. Den krånglade och jag blev hyperstressad. Sedan körde vi iväg och jag körde så gott jag kunde. Det blev påfart på motorväg, avfart från motorväg, parkering, minimalt med stadskörning, vändning i korse med hjälp av att backa runt gathörn. När det var klart så körde vi tillbaka igen. Jag kände mig avslappnad med förarprövaren efter bara 5 minuter. Jag lyckades behålla mitt lugn och det tror jag var en viktig del i det hela.
Så fort vi kom tillbaka så fick jag kommentaren "Jaha men det här kändes väl bra?" Och sedan följdes det med orden: "din körning är godkänd, hur ligger du till med teorin? Jaha du är godkänd, men då har du körkort nu då."!!!!! Att jag inte svimmade! Jag har alltså efter mina snart 9 års slitande äntligen skaffat mitt körkort och kan äntligen köra min egen bil helt själv! 
Lyckan är total!! 
Så fort jag kom hem efter uppkörningen så ringde jag sökert halva stan för att tala om att jag klarade mig! Tog sedan bussen hem till min mamma och pappa där min bil har fått stå parkerad i väntan på körkortet.
Jag körde sedan till jobbet för att jobba 4 timmar innan jag åkte hem igen. Det roliga är att jag gick ut från jobbet 16:55, tog bilen via McDonalds och köpte middag och var hemma 17:30! Jag har aldrig varit hemma så snabbt! Så skönt att kunna göra saker på vägen hem från jobbet! 

Kommentera här: