MONSTERLÄGGNINGAR OCH 2-ÅRSTROTS

Jag har säkert skrivit tidigare om Hampus och hans vilja att testa alla gränser som finns.
Nästan varje gång vi äter har han svårt att sitta stilla på sin stol (vilket i princip alla 2-åringar har). Han har seaste månaderna provat om det fortfarande inte är okej att hoppa på stolen. För min del är det så otroligt frustrerande eftersom att det är så självklart att det för 44228:e gången fortfarande inte är okej att hoppa på köksstolen. Han har ju dock inte den erfarenheten och kunskapen ännu, vilket jag ganska lätt glömmer.
Ibland missar jag att han faktiskt "bara" är 2 år och att det inte förväntas av honom att han ska kunna så mycket som han faktiskt kan. Han förstår ju i princip allt man säger och förklarar för honom och han börjar svara mer och mer i två ords meningar. 
Han har under sommarledigheten fått sova länge på morgonen och vi har väckt honom mellan ca 08:30 och 09:30. På grund av de sena morgnarna så har middagsvilan blivit senare än vanligt eller ev. inte blivit av alls. I fredags var vi på innovatum ihop med en kompis till Johan och hennes 2 barn på 6 och 3,5 år. På innovatum science Center kan man experimentera, lära sig om fysik, kemi, teknik, rymden m.m. och det är en underbar plats för såväl små som stora besökare. Barnen härjade och hade roligt precis som vi vuxna. Vi hade väldig tur då det under veckan varit massvis med folk men just den dag vi valde så var vi nästintill själva.  Vi blåste stora såpbubblor, byggde tågbana, byggde en bro av klossar, gick balansgång, lärde oss om kroppen, körde en speciell "cykel", tittade på akvariefiskar och pratade med varandra genom paraboler.
Hampus verkade inte vara så trött så vi tänkte chansa och utesluta middagsvilan. Det gick ganska bra fram till 14:30. Då började han vli gnällig av både trötthet och hunger, så vi bestämde oss att åka hem.
Väl hemma började jag med mat, fajitaskryddad kycklinglasagne. En fantastiskt god variation på lasagne som är enkel att göra. Recept finns här om någon önskar. 
Under tiden jag lagade mat och Johan var på toaletten  (långsam bajsare) så tittade Hampus på lilla spöket Laban på tv. Eller det var vad jag trodde han gjorde. Kolla här vad jag upptäckte när jag gick för att titta till honom...

Min trotsiga 2-åring har aldrig gjort något större bus eller bråk. Vi har korrigerat och påpekat så fort vi ser att det är något på gång. Dessvärre har man ju inte alltid 100% koll och det går så himla fort! Jag skulle bara fylla sista lagret i lasagnen och då har ungen ritat med sin bruna krita på parkettgolvet och tv-bänken!
Min spontana reaktion var såklart att skälla på honom och förklara att vi blir så ledna när han gjort så här och varför det är fel. Jag kände lite smått panik över om färgen slulle gå bort men jag använde våtservetter och all färg försvann som tur var! 
Vi har flertalet tillfällen sagt att man får måla på papperet eller i sin målarbok men INTE på bord/golv. Det verkar dock inte som att det fungerat särskilt bra eftersom det gick som det gick.
Hampus skämdes dock och det märktes så väl att han visste att han gjort fel. Han drog ner mungiporna och fick en annan gråt än tidigare. Han borrade in ansiktet i sin pappas hals vilket han aldrig annars gör. 
Vi försökte förklara på ett lugnt sätt varför det är fel att måla på golvet. Vi försökte även förklara för honom att det är okej att det känns dumt, det går över och det var ingen fara eftersom fägen gick bort. 
Vi tänkte att läggningen samma kväll skulle gå fort. Dessvärre hade Hampus andra planer. Vid 18:00 gjorde jag ett första försök. Han låg med rumpan på huvudkudden och sparakade med hälarna i väggen. Jag sa att jag tar nappen om han fortsätter sparka. Givetvis gjorde han uppehåll i sisådär 10 sekunder innan ham drig igång igen. Han drog i och sparkade i mörkläggningsgardinen, kastade sig över mig som en pilbåge i protest och försökte klättra över mig för att öppna sin dörr. Efter lite mer än 1 timme var jag tvungen att ge upp och Johan tog över.  Hampus hade nu gått in i stadiet där han blir övertrött och han skrel hysteriskt i nästan 2 timmar. Han ville inre att jag skulle lägga, inte att pappa skulle lägga, inte sova, inte dricka vatten, inte äta och inte läsa saga. Vad vi än föreslog och hur vi än försökte så slutade han inte gråta fören vi var i sovrummet tillsammans och vi läste om Ajja och Bajja. Läggningen tog totalt 2,5 timme.
Både jag och Johan var helt slut när läggningen var över vid 21:00.


Kommentera här: