DAGEN FÖR UTEBLIVEN MENSTRUATION ÄR HÄR

Jag har som sagt ingen aning om min "nya" menscykel efter att hormonspiraöen togs ut för ca 1 månad sedan. 
Jag har försökt att bli gravid sedan dess och har haft två ägglossningar och en mensblödning sedan dess. Ägglossnongen kom väldigt fort eftee blödningen. Det gick endast 1 vecka efter mensen början så hade jag ägglossning igen. 
Jag har tålmodigt väntat dessa veckor och kan knappt bärga mig för att se om blödningen kommer någon gång. 
Jag tog ett test förra veckan som var negativt och jag så att jag skulle ta ett nytt när jag visste att mensen skulle vara här. Idag är det 21 dagar sedan första dagen på förra mensen. Det är normalt för mig att få mens 2 veckor efter ägglossning och det har varit ganska exakt tidigare. 

Jag bestämde mig därför för att ta ett graviditetstest hemma hos min bästa kompis som skänkte sina 2 överblivna graviditetstest som hon inte behöver eftersom hon redan är gravid. 
Jag kollade och det var negativt precis som jag trodde. Jag reagerade inte så mycket på det just då. Väl hemma var Johan på dåligt humör och jag bet som vanligt ihop och kämpade på trots att jag kände en enorm ledsamhet och hopplöshet.
Jag trodde verkligen att jag skulle bli gravid denna gången. Allt var så väl tajmat, ägglossnongen kände jag till när jag hade, vi låg med varandra flera gånger den veckan. Allt gjordes efter konstens alla regler. 
Jag har undvikit att dricka kaffe och alkohol för att öka våra chanser men inget gicl vägen. 

Jag hade svårt att tro att det var negativt. Så jag tog ett nytt tidigt grav. test här hemma. Även det var negativt. Jag inbillade mig dock att jag såg ännu ett yttepyttesvagt streck. 
Tog därför ett tredje digitalt graviditetstest för att få in svaret i mitt tröga medvetande som fortfarande hoppas att det finns något litet befruktat ägg där inne i livmodern.
Mitt andra grav test som jag trodde var positivt men ni vid andra och tredje gången jag tittar så ser jag bara ett streck 
Tänk att två test kan skapa så mycket sorg och nedstämdhet. Jag lider med alla som har ofrivillig barnlöshet, svårigheter att bli gravid på. Jag har försökt i 1 månad och är redan knäckt och ledsen. 

När jag kom hem från min bästis och hennes sambo så la sig Johan i soffan och så att han tänkt lite. Han kände sig off och har gjort hela dagen vilket jag vet att han gör ibland. Han har dock mått dåligt i flera månader. Jag upplever att han inte har ork till något alls, inget driv eller sug alls. Jag vågar knappt säga det men jag vet inte hur mycket mer jag orkar av det. Jag måste alltid styra och driva allt själv! Han tar sällan egna initiativ.

Han uttryckte dock att han tänkt under tiden vi var borta. Han sa lite lamt att han uppskattade när vi var iväg idag. Jag kände dock inte så mycket av tacksamheten. Han kände att han gärna vill vänta med att skaffa syskon. Bomben som  jag fruktat så länge, som jag känt på mig senaste veckan. Jag har försökt att försiktigt ta initiativ till sex då min sexlust varit vaken. Jag försökte locka med att vara nyrakad, ha stringtrosor (vilket han uppskattar) m.m. han har dock inte nappat på mina inviter och jag har precis fått svaret till varför. Han vill inte ha ett till barn i nuläget. Varför är för mig oklart, han vet hur jag känner, jag har sagt det otaliga gånger. Dessvärre var hans enda förklaring att han tänkt hur det skulle bli om vi hade en till när han har sina dagar när han är off.
Jag be rättade att jag blev ledsen och besviken men att jag självklart förstår och respekterar hans åsikt. 

Mina tårar rinner inombords och jag känner mig ofullkomlig och faktiskt lite olycklig!


Kommentera här: