VARDAGEN SOM SÄLLAN VISAS I SOCIALA MEDIER

Hej på er! 

Jag har tagit mig igenom jul och nyår mer eller mindre levande. Vi hade en bra jul med lagom mycket hets, mycket god mat men utan överkonsumtion och härliga människor omkring oss.
Nyår spenderades hemma med min lilla huligan. Johan jobbade fram till 17:00 och efter Hampus läggning vid 18 tänkte vi käka middag. I mitt huvud hade jag planerat att vi skulle äta tvårätters middag i soffan framför årets film-marathon som vi brukar ha varje nyår. Sagt och gjort så förberedde jag middagen och efterrätten under dagen och satte in klyftpotatisen i ugnen samtidigt som jag gick för att lägga Hampus.
Som ni säker redan har förstått så somnade han inte på de vanliga 20 minuter det brukar ta, utan vi höll på timme ut och timme in... Vid 21:30 fick vi äta huvudrätten i skift eftersom vi inte kunde vänta längre. Johan var till och med så hungrig att han inte värmde den kalla maten innan han åt. 
Vid 23:00 somnade han äntligen och vi kunde pusta ut i soffan av utmattning och äta den maffiga mättande efterrätten i väntan på tolvslaget som kändes vara väldigt långt bort. Det tog inte många minuter innan vi somnade.

Fläskfilé med väldigt välstekt klyftpotatis och pepparsås
"Jo men snart sover han nog". Som sagt så är en bild endast en bild, den här kan verka harmonisk, välpiffad och tagen för att se bra ut, medan det egentligen är rörigt och jobbigt bakom kameran.
Maffig efterrätt! O'boy-cheesecake 
Mums men oj så maffig och mättande, även för en chokladmissbukare som jag.

Livet i allmänhet skulle jag spontant säga är ganska bra. Men det svaret är något som oftast sägs oberoende utav hur vi egentligen mår. Man säger att man mår bra men egentligen är det inte så bra, men det är samtidigt inte så dåligt att man kan kalla det dåligt. 
Eller så mår man helt piss och pannkaka och orkar inte få följdfrågor.
Bara en tankeställare när man pratar med kollegor eller vänner. Våga bryta mönstret, våga säga att allt är dåligt om det är så, det är helt okej. Folk får bli förvånade och obekväma av att de inte vet vad de ska svara, men så får det lov att vara. Då har du i alla fall varit ärlig mot andra men mest mot dig själv, vilket jag tycker är viktigt.

Förra veckan började jag på den andra halvan av min jobbintroduktion. Jag jobbar som sjuksköterska på en kirurgavdelning med inriktning på öron-, näsa-, hals sjukdomar, övre gastrokirurgi samt kärlkirurgi. I min anställning ingår det att jag roterar mellan att jobba 5 veckor på avdelningen och sedan 5 veckor på öron-, näsa, hals mottagningen. 
Det var alltså på mottagningen jag började i måndags och det har varit en intressant start. Jag började med att gå bredvid en sjuksköterska för att se hur och med vad de lägger sin tid på. Mycket datorarbete med bokning av patienter, konsultationer och frågor via telefon från kollegor på hela sjukhuset. Resterande dagar i förra veckan fick jag gå bredvid en fantastiskt duktig och erfaren undersköterska som visade allt ifrån grundläggande rutiner, till hur man assisterar doktorer på olika undersökningar.
För er som inte är så insatt i vården eller så, ni kan hoppa över detta stycke för nu kommer jag rabbla upp massor med termer på olika undersökningar och behandlingar som jag har varit med på under min tid på mottagningen: PEG-byte, tracheostomibyte, käkspolning av bihålorna, nasofarygoskopi, stansning av hudförändring, px på halsmandel, cytologi, bottagning av rapid rhino vid näsblödning, bedömning av akut media otitpå barn, tagit bort suturer, omläggning av hudförändringar, bedömning främmande kropp i svalget m.m. 
Det finns så mycket spännande inom denna roliga specialitet! Jag trivs som fisken i vattnet och suger åt mig all kunskap jag kan! 

Min diabetes ligger trots alla helger som varit fortsatt stabilt. Jag upplever dock att jag har en tydlig tendens till att ligga lågt mellan 04 och 06 på morgonen. Jag har provat att sänka min basaldos under natten för att undvika det men det resulterade i att jag låg på 8 istället vilket kändes lite för högt. Då får det hellre ligga lite pressat och att pumpen stoppar om jag dimper istället. Jag brukar ju gå upp mellan 05:20 och 06:15 så oftast äter jag frukost ganska snart inpå om jag har en känning under natten/tidig morgon.
Det som har ändrats sedan sist är att jag trots att jag inte aktivt försökt ändra min kost har gått ner 5 kg i vikt senaste månaden. Jag har försökt att promenera korta sträckor istället för att åka buss, jag försöker promenera eller cykla för att hämta eller lämna på förskolan och det tror jag har gjort susen! Det är trots att jag knappt vill skriva det här rätt så skönt att promenera och röra på sig. 
I fredags bokade jag in ett träningspass pp gymmet för första gången på flera månader. Jag fick bara ett kort sig och gick på ett indoor walking pass innan jag började jobbet i fredags. 
Nu tänker säkert många "åh wow vad duktigt" eller "ambitiöst", men det vill jag inte höra, jag vill inte att någon ska må dåligt för att jag försöker vara aktiv. Det var inte alls så, jag var trött som en gnu, var på gymmet 06:30 en fredag, började dagen med lågt blodsocker och drack 2 dl O'boy till frukostmackan. Väl på passet känner jag att jag fortfarande är låg och behöver mer för att häva det låga  blodsockret. Dricker därför 2 dl festis rakt upp och ner och slutar på 4 i blodsockret vis passets slut. Jag har därför inte orkat medverka nämnvärt jobbigt under passet och gick säkert +/- 0 i kcal tillförsel och förbränning. Men jag var där tillsammans med 15 andra galningar.



Det har aldrig varit lätt för mig att få fysisk träning och blodsocker att gå ihop. Antingen ligger jag konstant lågt eller så ligger jag högt. Det finns dessutom inget mönster, för om jag var låg ena gången så gör jag på samma sätt som då fast tar liiiiiite mindre insulin eller äter något innan träningen, då blir jag såklart hög istället. 
Tänk om denna sjukdomen ändå hade någon slags handbok och facit med de rätta svaren! 

Kommentera här: