190116

Hampus vredesutbrott har minskat avsevärt senaste tiden vilket är fantastiskt härligt! Jag märker en sådan tydlig skillnad på honom. Han förstår precis vad man pratar om, gör sig själv förstådd genom kroppsspråk och genom att visa, dra med en, peka och "prata" sitt bebisspråk. 
Jag är ganska så säker på att orsaken var en utvecklingsfas men även en form av frustration från hans sida. Han försöker att förmedla vad han vill, tycker och tänker. Dock har han inget språk ännu och om omvärlden inte förstår så blir han arg och frustrerad. Jag hade också blivit arg och ledsen om ingen förstod mig trots försök att förmedla min åsikt. 

Vi märker dock att det börjar komma mer och mer små ord som dyker upp. Nästan varje dag kommer det något nytt som vi inte hört förut och jag blir fortfarande förvånad över hur mycket han kan och hur mycket han vet.

Hans första ord blev "appa" som han så när vi satt vid frukostbordet och en bit smörgås ramlade ner på golvet. Han berättade att han tappade sin smörgås. 
Andra ord som vi har hört är "pappa", "mamma", "titta", "dääää" (där), "äta", "Ejäää" (hejdå), "gucka" (gurka), atta (akta), appa (napp, kan även betyda tappa) och "bappa" (snutte, kan även betyda bada).
Det är så kul att börja förstå vad han menar och att han börjar lära sig mer och mer ord. Han är ju trots allt inte mer än 19 månader, det är häftigt att se hur han har blivit mer som en egen minimänniska bara senaste 3 månaderna.

Avseende hans vredesutbrott så är det som sagt bättre men beroende på sömn, om han är hungrig eller om omständigheterna inte är som vanligt så får han sina utbrott ändå. I helgen var vi i Göteborg under dagen och kom hem vid 18. Den korta sträckan på ca 500 meter från stationen och hem kändes evighetslång i söndags. Det började med att jag satte på honom mössan nät vi kom av tåget. Han ville inte ja mössan på sig o h jag satte på den 3 gånger men den åkte så klart av efter 3 sekunder igen. Han ville huöt plötsligt inte sitta kvar i vagnen och försökte bryta sig loss. Jag släppte ner honom mdn då skrek han lika ilsket som när mössan åkte på. Jag började bära honom hemåt men efter en kort stund lutade han sig i sidled vilket brukar betyda att han vill ner. Sagt och gjort jag satte ner honom och han blev helt hysterisk. Ville inte gå själv,  ville inte sitta vagnen och jag skulle inte bära. Han slängde sig på marken och gallskrek. Mitt i stan på väg hem, trötta och irriterade var vi dock båda två. Väl hemma så tänkte jag att han kanske ville gå upp för trapporna själv. Vilket han gjorde, i alla fall 2 trappsteg. Därefter tänkte jag att det skulle gå fortare att lyfta honom upp till vår våning. Då bröt han ihop igen så klart och jag fick sätta ner honom i trappen igen. Han fortsatte skrika och jag bar den lilla slingrande ormen in 7 lägenheten. Jag erbjöd honom kvällsmat men eftersom jag sade ifrån så ville han absolut inte äta något. Så vi gick till sängs med en gång och han somnade gott.


Kommentera här: