NÄR MAMMA RYMMER HEMIFRÅN!

Jag jar ofta tänkt och kanske även nämnt här tidigare om hur jag ibland bara vill ta de viktigaste sakerna och rymma hemifrån på obestämd tid. 
Det beror ofta på att jag inte längre orkar med mera. Orsaken kan dock vara olika. Ibland vill jag rymma från allt ansvar hemma, oftast från att laga mat, handla matvaror, städa, tvätta, betala räkningar osv. Det har även hänt att jag vill rymma hemifrån pga att jag inte orkar säga nej till Hampus, att jag inte orkar vara den som ska bära och trösta honom, att jag ska följa med och titta på saker osv. 
Att jag är grinig på Johan som inte gjort någonting som han så att han skulle göra, att jag upplever att allt ansvar för hemmet och Hampus ligger på mig är dock den anledning till att jag en gång faktiskt tog alls viktiga saker, inklusive Hampus och drog hem till en kompis där jag grät och vällde ur mig alla hemska känslor jag hade inombords.

Att man vill rymma från ansvar är mer vanligt än man tror! Det är tyvärr ingenting som det pratas särskilt mycket om heller.
Jag följer en fantastisk tjej på Instagram som heter Fayme, hon lägger ofta ut att hon är trött, mår skit och inte orkar med sina 3 barn. Ofta får hon meddelanden och kommentarer om att hon är en dålig mamma som inte älskar sina barn. Att se det så svart och vitt är inte helt rätt tycker jag.
Jag förstår att man kan vara trött på att vara förälder och vara frustrerad över sin livssituation. Att ge utlopp för dessa känslor är mycket viktigt anser jag. Däremot kanske man väljer sina forum. Jag hade kanske inte lagt upp en bild på instagram och skrivit att jag "har en förbannad skitunge som jag är sååå trött på". Däremot hade jag troligtvis ringt till mamma och beklagat mig. 
Det jag tänker är att ens barn inte ska kunna titta på dessa gamla bilder om 10-15 år och känna att de inte dög som de är, eller att de inte känner sig tillräckligt älskade pga något som jag skrivit på sociala medier. 


Som jag skrivit tidigare är hampus inne i en enormt frustrerande fas i livet. Han vill så otroligt mycket, han vill visa vad han kan och vill klara av allt på egen hand. Om han stöter på motstånd så blir han blixtförbannad, ledsen och går knappt att trösta. Vi tassar på tå runt honom och hoppas snart att han lugnar sig en aning. Självklart förstår vi vad det mesta handlar om men långt ifrån allt! Han har inget tydligt och välutvecklat språk ännu, vilket försvårar när han ska försöka förklara vad han menar eller tänker. 
Situationen är även frustrerande för oss som föräldrar. Vi vill förstå, vi vill så klart att han ska bli mera självständig men tyvärr klarar inte vårt tålamod eller kampen mot klockan alltid av att han ska klä på sig själv innan förskolan.

Nyaste situationen är att han vill styra allt kring måltiderna. Han vill ta fram pålägget ur förpackningen, välja själv vilket pålägg och bröd han vill ha och antalet glas smoothie att dricka. Numera får man vara glad om han vill äta någon smörgås över huvud taget! Om han får i sig mat utan att krypa på köksbordet Eller stå upp och stampa på sin köksstol så är det helt otroligt! 
Om jag eller Johan säger nej eller säger till honom att sluta så blir han bara mer trigger av det. Jag har väldigt svårt att hantera hans ilska men vi försöker sätta ord på frustrationen som uppstår och idag efter middagen gick han och kramades som ett sätt att säga förlåt. 

Jag har äntligen fått tummen ur och börjat rensa bland bebiskläder! Jag har än så länge sparat allt men inser att det kommer vara smart att sälja kläder som knappt är använda.
I vår stad anordnas med jämna mellanrum barnloppis där man kan köpa begagnade barnkläder, skor, leksaker m.m. till fantastiska priser. Jag har köpt en hel del begagnat faktiskt. 
Nästa gång det är loppis så är min tanke att jag själv ska boka ett bord för 150 kr och sälja plagg för 10-50kr/st. 

Allt detta är säker som jag tä mer sälja på nästa loppis och hoppas tjäna ihop en hacka på det.

Förra veckan fick jag ett kärleksbrev  på internposten på jobbet. Jag höll på att börja lipa när jag läste det! 
Min sambo är så himla go som anstränger sig för att överraska mig trots våra 9 år ihop och trots allt slit, sömnlösa nätter och mitt svängande humör.


Jag tänkte att jag skulle ge igen för gammal ost! Jag fick en resa till Milano några dagar när jag fyllde 18 år. Den resan hade jag så dåligt samvete för. Jag kände att jag aldrig någonsin skulle kunna ge någon likvärdig resa tillbaka.


Men jag gav faktiskt en flygresa till Johan i födelsedagspresent förra veckan! Den 8 mars kl 12:10 lyfter ett flygplan till Berlin där vi kommer att spendera hela helgen helt ensamma, bara han och jag. Jag längtar ihjäl mig efter egentid! Tänk att äta utan kladd och skrik, att ta ett glas vin i lugn och ro och bära prata vuxenprat en hel helg. Gå hand i hand kommer vi också att göra. Hampus kommer sova hos farmor och farfar samt mormor och morfar den helgen och de kommer ha så roligt ihop! 

Kommentera här: