FÖRSTA ADVENT

Ja hörrni! 
Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR jul, julpynt och myset som hör högtiden till! Jag har länge varit sugen på att pynta men försökt hålla mig till 1 december då det i vår familj är det datum då alla ljusstakar, tomtar osv får flytta upp ur sina lådor. I år var väntan olidlig och jag tjuvstartade faktiskt redan i torsdags efter att vi fått alla provsvaren. 
Det blev som någon slags firande, jag lyssnade på julmusik i hörlurar och nynnade med i låtar av Michael Bublé mfl. 
I år flyttade jag julgardinerna jag brukar ha i vardagsrummet till köket och wow vad snyggt det blev! En duk på bordet gjorde att hela rummet ser mysigt ut med änglaspel och datumljus.
I vardagsrummet fick jag upp julröda gardiner som ger ett varmt och härligt sken från den stora ljusstaken. På bilden har jag inte fått ordning på matsalsbordet eller fått upp några tomtar ännu, men det är löst nu! 
Sista fönstret med pynt. Det som jag inte fick med på bild var mitt och Hampus tomteland.
Jag älskade att bygga tomteland när jag var liten och det var det bästa pyntet enligt mig. Det är fortfarande bland det bästa, men att sätta upp massvis med små tomtar, snö, julkyrka och annat småplock med en 2,5 åring var inte det lättaste. 
Jag som är lite pedant med hur tomtarna ska stå och att inget går sönder fick ta massvis med djupa andetag för att överleva pyntandet.
Av allt julpynt vi har så bestämde hampus två tomtar han ville ha på sitt rum, ett stort hjärta där det står "god jul hampus" och em stor lysande snögubbe. Sin lilla julgran med ljusslinga i regnbågens alla färger ville han också ha såklart. 
En av tomtarna som hampus valde att ha på sitt rum.

I torsdags när vi fick det positiva beskedet att allt var bra, kändes det som att luften gick ur mig. Jag visste inte om jag skulle bli glad eller om jag skulle fortsätta oroa mig. 
Nu när det gått några dagar har jag hunnit smälta resultatet och både jag och Johan är otroligt glada över att vi snart ska få en lillebror i familjen! Så klart undrar man varför, om något är avvikande när han kommer födas och tankarna snurrar ibland men om man ska tänka så, så vet man aldrig hur en förlossning kan påverka, andra risker, genetiska faktorer och så klart en uppsjö med sjukdommar som man inte kan förbereda sig på. Så därför hoppas jag att allt är bra och normalt när han kommer till världen.

Vi pratar en hel del om "bebisen" där inne i magen och Hampus visar så ljuvliga sidor om hur han verkar älska och bry sig om barnet innan de ens träffats!
Han berättade imorses att hans snutte hade en bebis i magen och därför skulle han pussa på bebisen. Jag har aödrig bett honom göra sp på mig eller någon annan, jag vet inte vad han fick det ifrån men han har kramat magen några tillfällen.
Jag frågade om bebisen i mammas mage fick en puss och det fick han, fast i luften. 
Det roliga är att precis efter pussen så drog lillebror igång och började sparka livligt där inne, precis som att han förstod och gillade storebrorsans puss.
Tjusig mage med blåmärke efter fostervattenprovet, glad storebror och snutte.

Idag pratade jag och Johan lite grann om namn vi kan tänka oss till den lilla krabaten där inne i magen. 
Evelina som vi pratat om innan och gillade verkar vi inte få användning för så det var dags att jämföra vad vi gillade och inte. 
Johan sa att han gärna ville ha ett namn som börjar på H precis som Hampus. Jag höll med och jag läste upp de alternativen som jag kan tänka mig på H. Resultatet var 4 eller 5 namn som börjar på H, sedan 12 andra namn jag skulle kunna tänka mig. 
Johan tyckte dock att Hjalmar var bäst av alla alternativ. Så kanske är det en Hjalmar där inne? 
Vi vill dock inte bestämma oss redan innan då vi vill se honom först och se om det passar. 

Nu byter jag ämne lite häftigt och berättar att det i torsdags var en speciell dag! 
Lite passande att vi fick alla positiva besked på samma dag som jag träffade Johan för första gången för 10 år sedan!  Jag rymde som 17 åring till Uddevalla för att träffa honom när mina föräldrar trodde jag sov hos min bästa kompis. Tyvärr blev jag påkommen och kvällen slutade pinsamt nog med att bli hämtad efter sisådär 3 timmar när jag egentligen skulle sova över ev.
Imorgon är det vår riktiga årsdag då vi blev tillsammans 2 december 2009. Vi låg i soffan hemma hos mina föräldrar eller om vi var hemma i Johans soffa i den trånga 1an på vinden när vi bestämde att det skulle vara han och jag! Här står vi alltså 10 år senare med snart 2 barn, en himla massa flyttlass, numera radhusägare (från augusti/september 2020), flera depressioner senare och ölskar varandra mer än någonsin tidigare. Trots alla med- och motgångar så håller vi ihop och det hoppas jag vi gör länge till! 
Milano augusti 2010
2 juni 2017 och en nyfödd Hampus
Sommaren 2019
Johan med nyfödd Hampus 2017
Byggt koja under vardagsrumsbordet
Första bilden som är tagen på mig och Johan tillsammans december 2009.

Idag har vi varit hemma på förmiddagen då Johan kände sig febrig och hängig. Hamous hade feber igår och fick feber ikväll igen så vi är hemma imorgon.
På eftermiddagen var det dock dags för det årliga pepparkaksbaket som är en tradition där vi träffas hemma hos min farmor och bakar pepparkakor med min farbror och hans familj, min bror och hans familj och så klart mina föräldrar. 
När alla har bakat pepparkakor så brukar farmor bjuda på den mest ljuvliga middag innan alla åker hem till sitt. Den här traditionen har hängt i ändå sedan jag var riktigt liten! 1,5 år kanske.
Hampus tyckte det var otroligt spännande att få baka pepparkakor, han kavlade, tryckte ut pepparkakor och försökte lägga på plåten.
Så klart fick han lite hjälp av både morfar och mormor.
Morfar och Hampus är i full fart med första omgången pepparkakor. I bakgrunden skymtar ni min underbara farmor Gunnel som alltid agerar ugnsvakt då det går fort med pepparkakor.
Här är några av Hampus ljuvliga pepparkakor som han gjort delvis på egen hand och delvis med hjälp av mormor.
Efter varjepepparkaka han tryckte ut med formen så utropade han högljutt "jag kunne" = jag kunde! Och ville att alla skulle titta vad fint han gjort. Mammahjärtat växte enormt denna mysiga eftermiddag.
Till middag bjöds det på pannbiff, fläskytterfile, pommes och farmors vidunderligt goda skysås. Vi åt som bara den och till efterrätt bjöds det på glass och farmors sista egenodlade hallon! Hampus var överlycklig över hallonen och åt massor! 
Nu sover han gott sedan 2 timmar tillbaka och jag ska också försöka sova inför morgondagens VAB. 
Avslutar detta långa inlägg med bild på magen som togs idag i vecka 21+2