VÄRKANDE, KRÄKANDE VIKTVRAK

Den senaste veckan har varit kaos! 
Den här bilden sammanfattar mitt mående just nu.

Veckan började med en normal måndag. Jag lämnade på förskolan och åkte till jobbet. Det var en härlig dag, så klart en hel del att göra, vilket jag gillar med mitt jobb. Alla kollegor gör att jag älskar att gå till jobbet! 
På tisdag var jag ledig och fick städat en hel del här hemma, simmat några få längder i simbassängen och på eftermiddagen kom mäklaren på besök. 
Vi hade informationsmöte inför kommande försäljning av vår lägenhet. Så fort vi haft möte med möbelmästarna som ger tips inför fotografering samt sköter styling så kommer fotografering att ske. Så fort bilder är tagna så kommer det göras en annons som läggs ut som en "kommande försäljning" på svensk fastighetsförmedlings hemsida. Många lägenheter säljs redan innan den kommer ut som en "riktig" annons på hemnet. Så förhoppningsvis slipper vi ha offentlig visning flera gånger osv. Tanken är att lägga ut annonsen och ordna visning innan påsk. 
Efter mötet med mäklaren blev jag lite mer inspirerad inför försäljningen men det är ändå en hel del saker kvar att göra inför detta.
Jag känner mental pepp inför allt som ska fixas men just nu har jag min kropp och mitt fysiska mående emot mig. 
Jag kräks fortfarande några gånger i veckan. Illamåendet är dock bättre, vilket verkar konstigt i sammanhanget. Jag tror dock att orsaken är att bebisen i magen tar större och större plats, alla övriga organ trycks ihop och därmed ökar trycket på magsäcken, som gör att jag kräks lättare än tidigare.
Hittills idag har jag kräkts 3 gånger, en gång efter frukost, en gång till därefter och alldeles nyss när jag försökt få i mig något med snabb energi och samtidigt en del kolhydrater.
Min vikt (framför allt viktuppgån g) har jag kämpat med länge nu. I vecka 11+3 hade jag lyckats gå upp 2 kg, men däremot inte börjat kräkas än.
Jag har sedan dess gått ner 7,5 kg. Kränkningarna är inte lika frekventa längre så jag tycker det är konstigt att jag inte ökar i vikt. Senaste vikten var igår och den visade då minus 7 kg. Alltså har jag bara gått upp 0,5 kg på 3 månader. 

Nu tänker säkert många att det vore skönt att inte gå upp så mycket och att det mesta kommer på slutet. Det är jag fullt medveten om men min dietist vill absolut inte att jag går ner mer i vikt, så får vi ändra ytterligare i min kost.
Större delen av min dag går därför ut på att grovt räkna på antal gram kolhydrater jag får i mig under en dag och försöka optimera intaget till ca 180-200 gram kolhydrater per dygn. Det här tar stor del av min energi att hela tiden behöva fundera på vilka livsmedel jag behöver stoppa i mig för att nå mitt mål. 
D3t svåra blir dagar som tex igår när jag åt en stor portion risgrynsgröt, 1 apelsin och vatten till frukost. Det tog inte mer än 3 minuter så kom ALLT upp igen. Jaha vad ska man hitta på då? Lite Pepsi Max för att kräkningarna inte ska smaka illa, 1 näve blåbär och 4 rutor mjölkchoklad. Även det kom upp och när illamåendet och kräkningarna avtog vid 14:00  tiden hade jag bara fått i mig lite vatten. 
Att få i sig 200 gram kolhydrater på en halv dag är inte det lättaste men man måste ju försöka. Tittade på min lista över de vanligaste livsmedel och dess innehåll. Där kom jag fram till att pizza eller en kebabtallrik är det med mest kolhydrater i. Att knäcka en pizza efter kräktes känns dock inte så stabilt men jag köpte en fryst mindre pizza på hemköp, Risifrutti som är lätt och snabbt att få i sig som mellanmål, ostbågar och en fryst paj som jag skulle försöka få i mig på kvällen.
Från klockan 15:00 åt jag därför någonting nästan hela tiden! När jag lade mig på kvällen var magen sprängfylld och illamåendet tillbaka pga det.

Nu är jag i vecka 23+0 och bebisen sparkar otroligt kraftigt, rör sig hastigt och lever rövare där inne i magen och det gör såklart att magsäcken har mindre plats. Ibland när bebis sparkar så jänner jag att illamåendet ökar och att jag nästan vill spy. Har jag ätit mycket eller precis ätit och behöver hosta så utlöser deg nästan kräkreflexen bara det.

Utöver dessa bekymmer och besvär har min foglossningssmärta ökat igen och jag har väldigt ont i rumpan, svanskotan och det strålar ner i benen och upp i ländryggen.
Jag vet inte om magen påverkar ännu, men den känns som att den är dubbelt så stor som den är utåt. Musklerna runt bäckenet är ömma efter mina övningar jag fått av sjukgymnasten. 
Mitt foglossningsbälte hjälper så klart när jag går i trappor, städar osv men det gör fortfarande mycket ont när jag rör mig. Det har fått mig att behöva vara hemma från jobbet vilket får mig att känna mig fången i en kropp som inte är som min.
Jag är långt ifrån stor och rund om magen, men bebis är inne i en stor tillväxtspurt så vi får se vad som händer. 
Min navel börjar vända sig åt fel håll redan så det växer så det knakar där inne. Jag hoppas att vi får se att bebis håller jämna mått när vi väl gör tillväxtultraljud från ca vecka 28. Såklart spelar det ungen roll hur stor mage man har, bebisen följer sin kurva ändå och det är många faktorer som påverkar magens storlek och form. 

Som ni märker tycker jag inte att det är så roligt att vara gravid längre. Jag önskar verkligen att kränkningarna försvinner helt snart för att kräkas med en bild bebis i magen är inte najs alls.
Att bebis rörelser redan upplevs som kraftiga och jobbiga bådar inte gott inför framtida revbensaparkar osv.
Förlossningen och smärtan kan jag hantera och leva med i 15 veckor till, inga problem men det andra, PUST!