VECKA 2+3

Jag har sedan jag plussade för 2 dagar sedan känt mig överväldigad och lycklig över att äntligen vara gravid igen. Lyckan går inte att sätta ord på för någon som inte varit i samma situation och längtan efter att bli gravid.

Jag har även känt mig väldigt trött, gäspar hela tiden trots att jag sover tillräckligt många timmar per natt, sover på soffan under kvällen och känner mig ändå inte utvilad. Denna trötthetskänsla hade jag även när jag var gravid med Hampus för snart 3 år sedan. Jag känner även igen den lätta yrsel jag får om det går för långt mellan mina måltider. Jag måste ha något i fickan hela tiden nära att stoppa i munnen om jag behöver. 
Idag jobbade jag på jourmottagning där det nästan alltid är massor att göra och minimalt med pauser. Jag kände mig yr och mattflera gånger och fick ta dextrosol vid 2 tillfällen. Jag kände mig inte låg men behövde snabb energi. Jag ska alltid försöka ha något i fickan, tex riskakor, Läkerol eller liknande.
Illamående ligger långt bak i bakgrunden och mal. Det är något som är väldigt dovt och stör min vardag något större men det finns där i bakgrunden. 

Jag känner mig svullen i magen och har lite molande mensvärk. Jag inbillar mig att jag är spänd men det så klart ingenting på magen ännu. Jag kan dock knappt bärga mig tills jag får höra det pickande hjärtljuden som vårt mirakel har. Jag vill få bekräftat att graviditeten fortlöper enligt plan innan jag böir alldeles euforisk. Jag längtar tills första sparkarna kommer och den kittlande känslan i magen. Så klart längtar jag efter att se den växande magen också men det kommer så klart efter hand.
Det sägs att magen kan bli stor fortare om man har barn sedan tidigare. Jag ser så klart ingen mage än och med Hampus tog det ett bra tag innan det syntes tydligt att jag var gravid.






Detta är min mage med Hampus och visst syntes det i vecka 24 och 27 men magen är inte alls stor. Jag blev som störst mellan vecka 29-38. Spännande att se vad som händer med magen och framför allt mitt mående under denna graviditet. 

Tänk att vår familj ska få ytterligare en medlem i slutet av april! Jag kan knappt förstå det själv, varför jag så gärna vill komma till specialistmödravården för att bekräfta graviditeten med ultraljud. 
Jag är så himla redo för detta nya familjeliv som ligger framför oss! Nu börjar jag näatan gråta också, dags att sova för min del. Nu har jag försökt få ihopdetta inlägg hela kvällen. Så klart håller jag er uppdaterade om läget! Sit tight 

Kommentera här: