EN DIABETIKERS KÄMPANDE

Jag brukar sällan skriva om min diabetes så ofta längre så här kommer ett inlägg om just diabetes. Jag har haft min diabetes nästan hela livet, i 23 år närmare bestämt. Midsommarafton 1997, då jag snart skulle fylla 5 år tog min mamma med mig till vårdcentralen då hon trodde jag fått ytterligare en urinvägsinfektion då jag börjat kissa i sängen på natten trots att jag var blöjfri. Diagnosen var enkel att ställa och istället för att packa husvagnen och åka på semester så fick det bli 2 veckor inlagd på sjukhuset istället. 

Jag är glad att jag fick diabetes när jag var såpass liten, för jag minns ingenting om hur det är att vara utan. Det jag däremot minns ärr att jag ofta kände mig "trött i benen" och "skakig i benen" när jag blev låg. Symptomen är aldrig densamma en längre tid utan skiftar i perioder. Yrsel, att inte hitta orden, hjärtklappning, att jag gör 723 saker samtidigt och aldrig blir klar, stirrande blick, trötthet, att jag blir blek är bara några av dem aymtom som kan uppstå. Förr kände jag i princip aldrig av några symtom alls fören jag till slut svimmade av lågt blodsocker. Sedan jag fick min CGM som kontinuerligt mäter mitt blodsocker och kan larma innan jag blir låg och stoppa basdosen i förebyggande har jag knappt svimmat alls. Jag har varit ordentligt låg max 5 gånger sedan Hampus föddes. Senaste året har jag kanske haft 2 sådana känningar totalt vilket för en del kan verka mycket men för mig är det väldigt lite.

Jag kunde ofta få många och riktigt kraftiga känningar, det är så klart kopplat till att jag inte känner av när det sjunker.

Jag hoppas att alla mina läsare vet vad de ska göra om de stöter på en person i samhället som har lågt blodsocker! Här kommer en av mina skräckhistorier som jag varit med om och som visar varför kombinationen diabetes och alkohol är livsfarlig! 

Jag var ute en kväll med mina tjejkompisar och skulle dricka vin och spela shuffleboard. Innan vi gick ut drack jag 2 små glas vin och 1 cider. Det är för mig ganska lite, och jag hade blivit lite smålullig. Vi tog oss in till centrum och gick in på puben. Efter det minns jag inte vad som hände utan jag har fått det hela återberättat för mig.
Vi gick in, hängde upp våra jackor och gick direkt till baren. Väl framme i baren börjar min hjärna "haka upp sig", som jag brukar kalla det. Det är precis som att jag står helt vanöigt, svimmar i 1 sekund och därmed rycker till när jag vaknar igen. Just detta hände i baren och jag tyckte på den här tiden att det var extremt skämmigt att vara låg offentligt. Jag kastade mig därefter i armarna på min bästa vän som trodde jag sett en person som jag inte ville skulle se mig, ett ex eller nåt. Hon förstod dock ganska snabbt att jag var låg och jag svimmade i hennes armar. Hon lade ner mig på golvet, bad bartendern om en söt Cola. Det bildades en ring runt mig och nästan alla trodde att jag svimmat för att jag var för berusad. Felicia som hjälpte mig förklarade att jag hade diabetes och att någon skulle ringa ambulans. En person som stod runt mig sa "Hon behöver insulin!". Varpå min otroligt kloka vän skällde ut hen och så att jag såklart behövde något sött att äta/dricka och att om jag skulle få insulin i nuläget så skuöle jag ha dött. Ambulansen kom och jag vet knappt hur jag kom dit. Jag satt i alla fall i ambulansen när jag kvicknade till. Felicia berättade att hon skällt ut ambulanspersonalen för att de inte hade dextrosol i bilen. Allt gick bra och jag kom hem som vanligt utan ghälp från ambulansen med lyckan över att jag har en vän som känner mig och vet vad man ska göra om någon får lågt blodsocker. 

Jag har väldigt svårt för att hitta något som passar att ta när jag är låg på t.ex. jobbet. När jag är låg hemma eller när jag är iväg så dricker jag ofta små festis/mer förpackningar då vätskan löser sig fortare än dextrosol. Jag har dessutom ätit så mycket äckligt druvsocker i mitt liv att jag knappt vill stoppa det i min mun! 
Det finns dock ett undantag, när jag sitter i telefonrådgivning, eller jobbar på mottagningen generellt så är druvsocker bra. Att ha en festis i fickan är för knöligt, tungt och att springa ifrån och hämta festis är sällan möjligt.
Jag gjorde därför en beställning på det från Diabetic designed där de har en hel del druvsocker i andra lite roligare smaker än classic, citron, cola eller tropisk smak som finns i affären.
Överst från vänster: Mild jordgubbe, jordgubb/yoghurt, jordgubb, persika, blåbär och glukos gel.

Jag går aldrig hemifrån utan något sött med mig. Det innebär total livsfara för mig att inte kunna häva en eventuell känning. Nu ligger dessa rullar utplacerade lite här och var: i bilen, jobbkassen, handväskan, sovrummet mm.

Kommentera här: