MINFULNESS I SMÅBARNSLIVET, ÄR DET ENS MÖJLIGT?

Ja hör ni! Något som ni kanske kunnat gissa er till är att jag har ett stort intresse och en hel del egna erfarenheter av psykisk ohälsa. De senaste 12 åren har jag kämpat med någon form av dåligt mående fram och tillbaka. Jag har gått diverse terapier, behandlingar, varit inlagd på psykiatrisk vårdavdelning för snart 10 år sedan för suicidtankar och ångest och jag har även läst en kurs i psykologi på 30hp på universitet.
Jag har gått en kort utbildning om ACT med hjälp av kurator, mediterat, gjort yoga och jobbar med kroppspositivism som också är ett ämne som ligger nära hjärtat.


När Hampus hade sina värsta trotsutbrott, var arg hela tiden för minsta lilla sak osv. Så bestämde jag mig för att ta hjälp från mitt fantastiska familjecentrum där kuratorn Mimmi jobbar. Jag rådfrågade om hon hade några tips, och hur jag skulle förhålla mig till stressen jag kände var ohållbar. Hon guidade mig till att "andas fem fingrar" och erbjöd mig en plats i en mindfulnessgrupp. Jag tänkte att jag absolut skulle kunna tänka mig att gå med och död vilken häftig upplevelse det var! 
Mind full / mindful 
Mindfulness handlar om att vara närvarande, att aktivt fokusera på det som är precis just nu. Hur det ser ut runt omkring, hur det känns i kroppen, vilka tankar som snurrar i huvudet och genom att flytta fokus till andningen så blir kroppen på något sätt i harmoni. Det låter magiskt jag vet, men det är otroligt häftigt när man har hållt på ett tag. 
Jag kan varmt rekommendera en författare och härlig man som heter Ola Schenström, som driver mindfulness center. Han utbildar i mindfulness och har skrivit flera bra böcker om ämnet.
Själv har jag läst 2 av dem och är helt såld! 
Hur funkar det då med mindfulness? Det kan låta enkelt att fokusera enbart på andningen. Det är i början omöjligt att hålla fokus längre än några sekunder innan tankar kommer flygande, man hör ljud som stör eller liknande. Den här förmågan är något som behöver tränas upp.
Jag fick i uppgift att ta med mig lite övningar hem och en av dem var att försöka vara medveten och mindful i 10 minuter i samband med att man leker med sitt barn. Lätt som en plätt tänkte jag! Jag har tänkt så här innan, att jag vill vara en närvarande mamma. Jag kom hem och provade vid första tillfälle. Det visade sig att jag inte alls är så närvarande som jag tror att jag är. Medan vi lekte med bondgården ploppade tankar om vad vi skulle äta till middag upp, jag funderade på  jobbet, försökte påminna mig själv om att inte glömma något viktigt som jag inte ens kommer ihåg nu. Det är jättesvårt och det tog bara 3 minuter! 
Idag försökte jag ta till mig en snabb övning som heter andningsankare i en stressad situation. Jag kände mig irriterad eftersom Hampus print skulle ha på sig sina vinterstövlar trots att det var 15 plusgrader utomhus. Han grät hysteriskt, spände sig som en pilbåge och sprang iväg medan jag blev mer och mer irriterad. Jag försökte då att blunda, ta några djupa andetag och fokusera på vad som hände i kroppen, fokusera på känslan och andningen. Detta tog totalt kanske 2 minuter och sedan hade allt lugnat ner sig och jag kunde fortsätta klä på Hampus utan all frustration. Fantastiskt vad 2 minuter medveten andning kan göra.

Kommentera här: